Ja, vad ska man säga. Ibland önskar man att man hade pondusen att vara lite lagom tvär men för den skull inte ovänlig, dissa lagom genom att låtsas att man inte hör, veta att man är den som vet bäst, göra som man själv vill fastän alla andra tycker att det verkar vara en dum idé... Ja, bara vara lite egen som man kan tillåta sig att vara om man är äldre herre på 80+ (eller 90+?) och professor.
Vi andra som hängde utställningen tillsammans med Nils-Arvid försökte vara lite diplomatiska men ibland gav vi upp och dissade tillbaks trots att vi inte hade hörapparat.
Utställningen blev bra. Hemtrevlig på något vis. Jag får jobba lite på min pondus men jag misstäner att det enda jag kommer lyckas med är kanske pondusmagen och den vet jag inte om jag vill ha...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tyckte jag inte att han såg ovanligt rar och god ut......
Skicka en kommentar