Det började med en diskussion om golvet och att Inger hellre ville ha trägolv. Med tanke på slitage av smutsiga skor kom vi fram till att alla skulle gå i strumplästen vilket snabbt flippade ut till sockiplast med Klippanlogga på.Jag föreställer mig en rad med krokar eller klädnypor, prydligt märkta med namn och en bild som man själv valt (lite dagiskänsla), fastsatta på korridorsväggen där alla sockiplastarna hänger.
När man vill ha kaffe byter man till sockiplast och de som har sitt kontor på tredje våningen får gå med sockiplast hela dagen. Så även de som ska till vigselrummet, ett par lånesockiplast i vitt till bruden och ett par mörka till brudgummen. När man väl börjat tänka i de banorna är det svårt att sluta.
I min parallellklass på lågstadiet gick en pojke som hette (heter antagligen fortfarande) Zoran. Han kallades för Zoki. Och ganska ofta för Zoki Plast. Därför trodde jag att det riktiga namnet på sockiplast var plastisock och sockiplast bara var ret. Ibland när jag tänker på min logik i unga år blir jag fascinerad...
4 kommentarer:
fast plastisock, jag trodde det var ett vedertaget uttryck... även om det heter sockiplast (vilket kanske är mer logiskt,: sockor i plast...)
Psst, vi ligger lågt och ser vad de andra säger. Du har kanske rätt, annars tar jag på mig allt ansvar för denna missuppfattning...
*gapskrattar*
Oj, det var inte meningen att vara anonym alls.
Ps. det finns ju ett barnklädsföretag som heter Plastisock, men de kanske blev inspirerade av dig
Skicka en kommentar