Manchesterfras

Ljudet av manchesterbyxor när man går. Det är riktigt höst och vinter. Och skönt.

Jag tänkte på ljudet när jag gick uppför trappan och insåg att ett blogginlägg med den ingången kunde få två möjliga utgångar. Svårt att välja så jag får väl göra ett dubbelinlägg.

1.
Ljudet av manchesterbyxor när man går. Läste eller hörde att vi blivit sämre på att lyssna. Vi uppfattar inte alla ljud som omger oss eftersom vi slutat lyssna. Det är så mycket surr i luften av maskiner och grejs som vi sorterar bort att vi även sorterar bort andra ljud som vi egentligen tycker om att höra. De som gjort reportaget tyckte att man skulle sätta sig ner och lyssna i tio minuter då och då och fundera över alla ljud man hör och på så sätt bli bättre på att lyssna.

Just nu hör jag Sixtens förkylda andning, akvariets brummande, värmepumpen, blåsten utanför och ljudet av tangenter som trycks ner. Snart sätter nog kylskåpet igång att burra, tåget går förbi och en eller annan bil kör utanför på gatan.

Egentligen skulle jag väl ge tipset till Robban, det verkar som om han sorterat bort ljudet av mig vid middagsbordet. Ingenting jag säger verkar fastna. Då är det bättre att prata när vi kör bil för då tror han att han hört det på radion och kommer ihåg det ;)

2.
Ljudet av manchesterbyxor. Eller bara manchesterbyxor är med i ett av mina tidigaste minnen. Det är från dagmamman i Vänersborg (som vi rymde från). Jag är kanske knappt tre år (rätta mig om jag har fel mamma, men det var något med att dagiset hade 3-årsgräns?). Ingenting händer i minnet, jag sitter bara hemma hos henne och har nog lite tråkigt. Jag har ett par slitna manchesterbyxor på mig där manchestern nötts bort på ovansidan av låren. Pillar lite på det slitna. Hon har fiskar som man kan titta på. Och ett hoprullat måttband med tryckknapp. Måttbandet kan man trycka ut i mitten så att det blir en kon, men man får inte trycka för mycket för då rullar måttbandet upp sig.

Det är ett lite märkligt minne tycker jag eftersom det inte händer någonting utan det är bara saker jag kommer ihåg. Det är bara ett nedslag i en vardag för längesen. Kanske har jag blandat ihop det. Men det låter rimligt, sjuttiotal, hemma hos någon. Min bror kan möjligtvis bekräfta fiskarnas existens, jag tror varken han minns mina byxor eller just det måttbandet.