Inte bara It-chef, utan författare också

Varje år säljer biblioteket ut utgallrade böcker innan de slängs. I år var det väldigt många och bland dessa hittade jag en bok av en författare som heter likadant som It-chefen i vår kommun.

Jag luskade lite, datakillarna jag talade med trodde knappt på mig utan skrattade mest. Tanken på chefen som författare var kanske lite för udda. Då får jag väl gå direkt till källan, tänkte jag igår och gick till It-enheten för att ställa It-chefen mot väggen. Typiskt nog var han inte där men vi googlade lite och luskade vidare bland hans medarbetare och kom fram till att det var han som var författaren (eller är, har man gett ut en bok borde man vara det för evigt, eller?)

Idag var han på jobbet (jag hade sänt ut mina spioner) så jag gick med boken i högsta hugg för att få den signerad. Jovisst var det It-chefen som skrivit men han ville inte signera i en utgallrad biblioteksbok (man får ju inte skriva i biblioteksböcker, eller vika hundöron) och tyckte att det var en väldigt dålig ordning att hans bok blivit utgallrad. Han jobbade ju ändå i kommunen. Jag blev lovad en helt ny bok, signerad med något tänkvärt ord eller så.

Då kunde jag ju göra mig av med den utgallrade boken, It-chefens förslag var att tända fyr med den. Jag sa att jag tyckte att det kändes helt fel att bränna böcker. Mala den då, frågade It-chefen. Pärmarna kan bli lite kniviga att tugga igenom för malmaskinen i källaren, sa jag. Det är alltså ok att bränna eller mala boken men inte skriva i den, hmm.
Jag tog hem den och läser, i väntan på mitt signerade exemplar...