En timme tidigare

Fler än vanligt sov på tåget hem idag. Kan det bero på att de gick upp en timme tidigare i morse?

Egentligen är jag emot sommartid och vintertid. Jag ser inte meningen med det. Visst, det blir ljusare på kvällarna men det hade det blivit i alla fall. Men det hjälper inte att man ensam är emot det. Det blir total förvirring om man skulle gå på möte efter vintertiden (som ju är den rätta) och sitta där i en timme och vänta på alla andra för att gå en timme tidigare på slutet för att äta lunch. Det hade inte gått så bra. Jag antar att jag får finna mig i det här tidändrandet, trots allt.

Deklaration

Jag fick min deklaration i ett vanligt C5-kuvert. Bara blanketten. Robban fick sin i det välbekanta plastomslaget med klassikern Dags att deklarera. Denna skillnad på deklarationsutskick antar jag beror på att de vet på skatteverket att jag är en fena på att deklarera. Jag har fyllt i tillräckligt många K4-blanketter för att få godkänt i deklarering. Jag är helt enkelt mycket, mycket duktig.

Jag vill inte tro att det är för att de ska spara in på porto och informationsmaterial. Inte heller vill jag tänka tankar som pekar mot head of family, som om det skulle vara manligt med sån't som har med pengar att göra. Nej, jag tänker fortsätta vara helnöjd med att skatteverket har ett så stort förtroende för mig att de vet att jag klarar mig utan Dags att deklarera. Och med en vikt blankett.

Undrar hur många gånger man ska deklarera på nätet för att de ska låta bli att skicka två blanketter?

Kändisspaning

Jag satte mig bredvid en liten liten frusen tant på flyget hem. Hon satt och läste när jag satte mig. Häftade papper med lite konstigt strukturerad text, inte hel textmassa. Dessutom läste hon på ett konstigt sätt, först tittade hon på pappret och sedan ut genom fönstret. Udda beteende måste undersökas så jag tittade lite noggrannare på texten hon läste och insåg att det var ett manus.

Jag läste vidare i min bok och hon läste sitt manus. Hon blev mer och mer inne i det, började gestikulera och småmumla. Lustig liten tant tänkte jag. Undrar om det är PRO som ställer till med någon pensionärsföreställning. Jag tittade en gång till på tanten och inser att det inte är vilken skådespelartant som helst utan Eva Rydberg.

I bilen hem mindes Robban att han läst om Eva Rydberg för inte så längesen, om att hon ska spela i årets julkalender. Det är alltså det manuset jag suttit och smygläst över Evas axel. Om Stålhenrik och Gjerta. Mer än så tänker jag inte avslöja. Ni får vänta tills den 1 december.

Kärlek som bara tar slut.

Jag förstår mig inte på det här med kärlek i amerikanska tv-serier.
Två i serien har blivit ett par. Båda två är jättelyckliga. Älskar varandra över allt annat. Han går och köper en ring, faller ner på knä och frågar om hon vill gifta sig med honom. Hon funderar och kommer fram till att det inte är rätt läge.
-Jag vill gifta mig med dig men inte just nu, säger hon. Kan vi inte vänta ett tag?
-Nix, säger han, det är nu eller aldrig.
Då tar förhållandet slut. Fastän de var jättekära för två avsnitt sedan.

Det förstår jag inte.

Renoveringsskutt

Igår var det husfixardag. Fixarglada vänner kom och gjorde en insats.

• Sovrumsväggen putsades, det var det stora projektet.
• Det gula rummet målades vitt så att det inte ser så orenoverat ut och Lilla Anna och Långa Farbrorn är ett minne blott.
• Fåglarna hade inte byggt bo uppe i skorstenen utan kastat ner pinnar lite längre ner. Antagligen har de gjort det innan sotaren var här och han har packat det lite... Nu är kvistarna och sotet borttaget och det är drag i kakelugnen.
• En lampa har blivit uppsatt i kattvinden så att det numera går att se kläderna där inne. Skönt att slippa känna sig fram.
• Tvättstället och tvättställsskåpet i badrummet är inköpt och bytt.

Nu är det bara lite småpyssel kvar att göra idag. Som att måla lite hörn och montera skåpsdörrar. Och städa.

Broccolipaj

Mycket mutter hörs. Broccolipaj till kvällsmat.

Det går inte att göra broccolipaj utan att tänka på min syster Fisen. Vi har alltid fått bestämma vilken mat vi vill ha på våra födelsedagar. Då hade man chansen att få sin absoluta favoritmat. När Fisen fyllde 5 år (tror jag att det var) valde hon broccolipaj. Det är inte särskilt festligt och ingen maträtt som Fisen tyckte så mycket om egentligen. Men hon var bestämd. Broccolipaj. Anledningen till att hon valde det? Storebror var vegis och den enda vegetariska maträtt hon kom på var broccolipaj. Det är nog det snällaste och mest omtänksamma jag kan tänka mig. Att välja broccolipaj på sin födelsedag bara för att ens storebror ska kunna äta.

Bubbel utan bubbelmottagare

Trist när man vill bubbla och den man vill bubbla med är en sån där kompis som det var alldeles för länge sen man talade med så att man inte bara kan ringa och bubbla lite.

För att få det utbubblat lägger jag ut det på sajberspäjs och hoppas att Signe Tillis någon gång råkar titta förbi och inser vidden av bubblet.

Frk Sara Henriz ringde mig på jobbet idag. Påminde mig om det där telefonsvararmeddelandet jag hade. Och Trollebergsvägen. :-) Tihi.

Färdigbubblat.

Gamlegamlekungens peng

När kaffeautomaten inte ville ta emot min enkrona tittade jag lite noggrannare på den. Då visade det sig att den var från 1949 med gamlegamlekungen Gustav V. En så gammal krona har jag aldrig fått förut.

Jag kollade på SCB hur mycket en krona 1949 motsvarar i dagens pengar. 17 kronor! Jag hade alltså kunnat få tre koppar kaffe för den i vår kaffeautomat och ändå haft två kronor kvar. Nu gick det inte ens att få en femtedels kopp kaffe.
Det var bättre på gamlegamlekungens tid.

Jag tänker gå och söka jobb på ekonomikontoret imorgon, så bra som jag är på att räkna med pengar...

Tycho Brahe dag

Min Tycho Brahe dag har flera gånger infallit den 16 mars. När gårdagen var över pustade jag ut. Tyvärr hade den bara flyttat sig en dag, kanske trodde den att det var skottår i år.

Idag när jag kom hem hade pannan slutat fungera. Lite småkyligt inomhus. Varken jag eller Robban lyckades få den att starta igen. Vi får ringa installatören imorgon...

Att elda i kakelugnen brukar hjälpa när det är kallt. Jag tände en brasa och efter en stund är rummen på bottenvåningen rökfyllda. Jag tror att fåglarna byggt bo i skorstenen. Vi fick tömma kakelugnen på brännbart material och vädra ut all röken. Det höjde inte inomhustemperaturen.

Brr. Tur att jag förköpt mig på yllefiltar de senaste åren...

Tofsvipor

Tofsvipa är ett mer erkänt vårtecken än sug efter skumägg. I fredags såg jag ett helt gäng tofsvipor på en åker. Jag tycker att det är fina fåglar. Pappa, som var på besök, blev lite avundsjuk. Han ville också se tofsvipor, det lär dröja ett tag innan de tagit sig till Umeå. Han spanade när jag skjutsade honom till flygplatsen och på en åker mellan Malmö och Skurup såg även han ett gäng.

Jag har alltså goda nyheter - våren är på väg!

På avstånd

Ettusenett, ettusentvå, ettusentre.

Så långt avstånd tycker jag att man ska hålla när man är ute och kör bil. Jag har insett att det är förbannat svårt. Jag hatar när bilen bakom ligger och trycker alldeles för nära. Vad är det för mening med det? Om jag måste tvärnita blir det en krock. Det är en av de saker jag försöker undvika när jag är ute på vägarna.

Det är irriterande när det är dagsljus och fina vägar. Det är ännu värre när det är mörkt och snöar. Inte nog med att väglaget är halt man blir dessutom bländad av strålkastarna. Mest irriterande är det på de enfiliga delarna av två-ettvägar. Det finns ingen som helst möjlighet att köra om innan det blir två filer nästa gång - varför ska ni då ligga och trycka?

Allting sägs bättre på danska:
Tre, to, et, spat - det er klamt at blive ramt!
(från en hållavståndetkampanj i vårt västra grannland i början av 1990-talet)

Bilden är en påminnelse om vilken bil som står på min önskelista - Volvo PV

Fruktstund eller mystiska fikabröd

Eftermiddagsfikat på kommunhuset har förvandlats till fruktstund. Alla mina fikakompisar där knaprar apelsiner, äpplen och morötter. Jag sitter där sötsugen och dricker varmchoklad-kaffe.

Men på onsdagar är jag på biblioteket. Då är det fest! Där oroar de sig inte inför beach-09 (än) och jag vet inget annat ställe det äts så mycket godis och kakor. Här kan man äta en chokladboll till kaffet utan att få pikar och räliga blickar. Så det gör jag. Varje gång jag är här.

Eftersom jag känner mig själv väl, köpte jag ett helt paket med chokladbollar när jag handlade lunch förra veckan. En chokladboll till kaffet vet jag att jag åt. Fem chokladbollar låg kvar i paketet. Idag när jag kom till jobbet var paketet fullt. Jag blev ganska konfunderad, det har aldrig hänt mig förr att godsaker i paket/godispåsar/påskägg blir mer av att lämnas ensamma i skåp. I min familj har det alltid hetat Den, der gemmer til natten, gemmer til katten. Sötsakerna brukar minska.

Det är mycket mystiskt alltihop. Nästa vecka ska jag prova att sätta dit en halvfull godispåse...

Bensinnostalgi

Under helgens resa genom Småland passerade vi inte mindre än två Gulfmackar. Jag har inte sett Gulf-mackar på evigheter och kom osökt att tänka på andra bensinkedjor som köpts upp, försvunnit eller som minskat i antal så att det är ytterst sällan man ser dem. BP, Texaco, UnoX, Hydro...

Och då kom jag att tänka på ett gammalt kvitto som jag sparat. Från 1992. Min dåvarande pojkvän jobbade på BP-macken i Förslöv på helgerna och hade väl ovanligt tråkigt en dag. Då gjorde han detta fina kärleksbevis, på 16-åriga pojkars vis...

Arkivariefröt fanns i mig redan då. Jag har sparat detta viktiga dokument i snart 17 år. Jag visste väl att det skulle komma till nytta en dag. Jag sparar det ett tag till, för forskningens behov.

Dagens val: missa tåget

Jag hade kunnat hinna med tåget halv åtta men jag valde att låta bli.
Jag valde att äta min frukost i lugn och ro.
Jag valde att läsa färdigt artikeln om Susan Sontag som jag hittade i gårdagens tidning.

Tre minuter sen blev jag.
Efter det var gröten och artikeln slut.
En timme tills nästa tåg går.

Skumägg

Kände på det skrynkliga kuvertet.
Blev överlycklig!
Gott!

Bjöd lite (se bilden)

Tack Fisen, bästaste posten på lääänge!

Godisnostalgi

Festade till det med en Käck citron, eller Kick som de heter nu för tiden. Det var längesen jag såg käck med citronsmak, jag har fått nöja mig med de gamla vanliga. Robban märkte inte ens att det var citronsmak, honom är det ingen idé att slösa sina godispengar på.

Jag blev lite nostalgisk när jag gick där och åt citronkäck, drömde lite om den ganska äckliga varianten med kolasmak. Och började längta omåttligt mycket efter Nickel. Det var ett lite spännande godis eftersom man aldrig visste vilka smaker det fanns i paketet. Skulle man dra en nitlott och få mest polkagrissmak eller skulle man få et välblandat paket med både fruktisar och den som smakade bränt socker?

Jag får egentligen inte äta Nickel så det är tur att de slutat tillverka dem. Trots att jag blivit förbjuden att äta dem hoppas jag att de snart nylanserar Nickel och att de slår in godisbitarna i plast som inte är genomskinlig. Annars kommer jag att äta dem i smyg...

Adress- och programbok, någon?

54 adress- och programböcker låg i vår brevlåda när jag hämtade tidningen idag. Ett exemplar hade räckt.

Adress- och programboken var en gång min ständige följeslagare och en oumbärlig hjälp. Där står adress och telefonnummer till allt och alla i Kulla scoutdistrikt. Eller i alla fall alla av vikt. Dessutom finns det ett kalendarium med alla distriktsarrangemang (därav -programboken)

Jag blev lite fundersam när vi fick 54 st. Jag ringde till den som verkade mest skyldig. Hon svor sig fri men hade en förklaring. Mörarps scoutkår hade fått ganska många över och gav dessa till Vegeholms scoutkår. Sorgligt nog är vi inte ens 54 stycken i kåren. Men jag ska göra mitt bästa för att bli av med så många som möjligt.

Hojta till om du vill ha ett ex!

Väntan på Åstorps station

Eftermiddagens väntsalsstund i Åstorp var sådär skoj. Två bastanta damer brukar sitta där och hänga på bastanta damers vis. Av språket de talar med varandra skulle jag gissa att det är två slaviska bastanta damer. I vanliga fall talar de lite för högt med varandra men verkar vara goda vänner. Idag var de osams. Länge satt de tysta, sedan sa den ena någonting och den andra grälade tillbaka. Tyst en stund till. Den andra sa något som besvarades med en ordsalva. Till sist skrek de på varandra. Jag undrar vad det var de vara så osams om. Jag var ganska glad när mitt tåg kom så att jag kunde lämna den varma men gräliga miljön.

Bra start på dagen?

Började dagen med en ansiktbehandling på Trivas på Råå. Skönt!