Att koka curd är lite som att spela på triss. Plötsligt händer det. Man står och rör och rör och rör tills man nästan ger upp. Och så plötsligt tjocknar krämen till. Som triss, fast vinst varje gång.
Men vad mycket man hinner tänka under den halvtimmen när det inte händer någonting utan man bara står och rör. Jag han tänka igenom mitt stundande medarbetarsamtal och nyårsaftonens meny. Det senare mycket trevligare att tänka på än det förra.
Idag gjorde jag limecurd. Det blir en lite läskigare färg på det än på lemoncurd. Fick mig osökt att tänka på bihåleinflammation. Men den blev god, trots sin färg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
läääskigt!
Skicka en kommentar