Tankens makt

Jag har lyckats med någonting som jag trodde var omöjligt. Är lite ambivalent angående det.

Det finns blommor som jag inte tycker om. Begonior och pelargoner när det gäller krukväxter och nejlikor i snittblomsfamiljen. Som tur är får man nästan aldrig nejlikor, möjligtvis någon enstaka i blomsterarrangemang och då kan de vara okej. De smälter in i mängden och fyller ibland ett estetiskt syfte just där.

När jag får skott av ovan nämnda krukväxter händer det att jag tänker onda tankar om dem och de dör ganska snart. Jag tänker inte "Dö, du fula begonia!" utan mer "Usch, begonior, det är ju ingen fin blomma alls. Och så tråkigt det är att städa när blombladen fastnar i torrmoppen." Det är inte meningen att de ska dö men det gör de. Jag har ingen som helst makt över de onda tankarna eller blommornas död. Men jag trodde bara att det var krukväxterna som inte klarade av att man tänkte onda tankar om dem.

Jag fick nejlikor i söndags av mina svärföräldrar. Det tar en evighet för nejlikor att vissna, de var i min värld nästan odödliga. I vanliga fall. Det är rätt säkert att jag tänkte onda tankar om buketten jag fick. Igår slokade de. Fyra dagar tog det för mig och mina onda tankar att vissna nejlikor. Otroligt men sant. Och lite ambivalent.