Bubbelplast

Blå bubbelplast låg på köksbordet häromdagen.

Jag älskar att smälla bubbelplast. En inte så hemlig hobby, särskilt inte när jag har en mycket fin bubbelplastkalender på väggen.

Jag går genast till angrepp på den blå bubbelplasten och då visar det sig att det är industribubbelplast som inte går att smälla. Robban småskrattar och är mycket nöjd med sitt spratt.

Trendspaning

Förra helgen fylldes min fb-sida med pepparkaksbakande barn i varierande storlek alternativt pepparkakshus (också de i varierande storlek). Idag verkar det som om alla bakar saffransbiscotti. Däremot var det ingen som la upp några bilder på barn som la lutfisken i blöt på Annadagen, det var ingen som skrev att de gjorde det heller. Det verkar som om det är bestämda dagar för de nya julrelaterade aktiviteter och att någon av julkakorna har bytts ut mot skorpor.

Igår kväll delades mina vänner upp i två kategorier. De som tittade på den stora festen och de som såg på Idol. Jag tillhörde den första kategorin och får därmed erkänna att jag tittade på tv igår. Jag som satt och funderade över att inte alla tittade på samma program på tv längre som på Razzels tid, men det verkar som om jag hade fel i min fundering.

Etnologen har vaknat till liv. Och viljan att följa trenden med saffransbiscotti...

Bilden har jag lånat från Arkitekturmuseet (fotograf: Matti Östling)

Stinky

Dagens bästa nyhet: Skurken i Muminhuset har getts ut igen. Det är en fantastiskt fin bok. Den handlar om Stinky som tagit sig in i Muminhuset och är illustrerad med foton från dockskåpsmodellen av Muminhuset (som man numera kan se i Mumindalen men jag såg i Malmö i början av 1980-talet). Det är ett dockskåp att drömma om, pappans rum är min favorit. Och förfadern bakom kakelugnen.

Mitt exemplar blev ganska illa behandlat av ett ledarbarn på ett Hand i Handläger med mumintema. Det där med att vara försiktig om andras saker var nog inget de lärt sig i den familjen. Visst kan man "glömma" boken ute i tältet några regniga dygn men jag tycker nog att man som förälder åtminstone kan säga förlåt och undra om man ska ersätta boken på något sätt när ens barn förstört den. Och ja, jag är jättelångsint när det gäller sån't, jag vet. Men nu kan jag ju köpa en ny fin bok, med fler sidor till och med.

Två rara sorters människor

På min enormt långa julklappsrunda i Helsingborg igår (från Konsul Olssons plats till Stortorget) var jag tvungen att ta igen mig för att orka gå tillbaka till bilen. Det fick bli Fahlmans - kondiset jag inte gick på som gymnasieelev eftersom det bara var folk från Nic som hängde där.

Inne på Fahlmans såg jag två sorters människor som jag sällan ser. Båda sorterna framträder tydligare på vintern av ganska självklara anledningar. Båda sorterna är ganska rara i ordets båda bemärkelser.

Den ena sorten är de som knyter sin halsduk under hakan. Mest män i övre medelåldern. Helst skotskrutig halsduk i rött, vitt och svart.

Den andra sorten är damer som inte tar av sig hatten när de fikar. Man får ju tänka på frisyren. Men blir det inte väldigt varmt att sitta med pälsmössa inomhus?

Högtidsfilmer

Nu börjar det bli dags att beta av julfilmerna. Förra helgen tittade vi på Julfritt (eller Christmas with the Kranks). Igår kunde vi inte välja mellan Love Actually eller The Holiday.

Eftersom vi inte riktigt var på romantisk-komedihumör kom vi fram till att Matrix kunde räknas som julfilm. Jesussymbolisk som den är. Dessutom ville jag se den elake fransmannen. Inte för att han skapar någon julstämning utan för att vi talade om honom på en lunch för ett tag sedan. Jag minns inte varför, bara att.

Filmvalet visade sig vara helt fel. Den elake fransmannen är inte med i Matrixettan utan bara i de andra två filmerna. Och Matrix är ingen julfilm. Det är en påskfilm. Dels är det en vit kanin i början, dels återuppstår han från de döda på slutet. Påsk rakt igenom alltså.

Men det gjorde ingenting. Matrix ser jag gärna om lite då och då oavsett vilken högtid som ligger närmast till hands.

Knäck

I vanliga fall när jag kokar knäck är jag otåligheten själv och gör kulprovet när knäcken kokat i en oändligt lång stund typ fem minuter. Idag tänkte jag att jag inte skulle vara så hialös utan vänta de där 45-60 minuterna som det enligt receptet skulle ta innan knäcken var klar. När jag kulprovade efter 40 minuter klarade knäcken visserligen kulprovet men den klarar även att knäcka en eller annan tand om man har otur. Försöka få den i knäckformar var dömt att misslyckas så jag bredde ut den istället. Antagligen får jag slå sönder den med hammare till lagom stora bitar.

Men den smakar gott. Man behöver ju inte tugga på den, man kan ju låtsas att den ska vara sådan och suga på den istället.