Kvinnans plats

Ibland blir jag så trött på att alltid hamna i köket.

Idag var det dags att äta midsommarlunch på jobbet. Personalföreningen fixade. Jag blev utnämnd till arbetsledare över fixarsorkarna. Fyra män och två kvinnor. Hälften av styrkan fick sätta igång med kökstjänsten med en gång. Mest var det potatisen som skulle kokas för att bli färdig i tid. Det var den manliga hälften av styrkan. Jag och Christina tog hjälp av Marcus och flyttade bord och stolar. Dukade lite. Funderade ut ett annat och nytt sätt att sätta borden på. När dukningen var färdig anslöt vi oss till kökstjänsten.

En av männen var väldigt mycket emot att vara i köket. Han försökte byta arbetsuppgift genom att dels säga att han inte visste vad en potatis är, dels genom att bestämt säga att han skulle flytta bord. Jag sa: en knöl och nej, du, du och du börjar med potatisen och jordgubbarna. Vi kommer sen.
- Men, sa han, det måste vara en kvinna i köket, lika bra att du kommer med en gång.
Det gjorde mig bara lite förbannad och ännu mer bestämd.

Så det blev som jag bestämde. Borden och dukningen tog ju inte så lång tid att fixa. Sedan blev det laga mat. Eller lägga upp sill, gräddfil och bröd. Mer komplicerat än så är ju inte midsommarmatlagningen. Och två minuter innan lunchen skulle serveras var allting klart utan stress och panik.

Jag är nöjd. Men känner mig lite ond. På ett bra sätt.

Fel vald almanacka

Det är en konst som inte ska förringas att välja kalender. Det än mycket som ska passa. Format, ränder eller ej, plats att skriva, dagarnas uppställning på uppslaget, designen, typsnittet, tjockleken på pappret... Så mycket som möjligt ska stämma. Jag tror att det är få förunnat att ha hittat den perfekta.

Min nuvarande arbetsgivare ger oss alla likadana. Med Riksarkivet skrivet i guld på utsida. Den är långt ifrån perfekt men just i år har jag bestämt mig för att den duger.

Hos min förra arbetsgivare skickades det runt en katalog som man fick välja ur. Då hittade jag en som jag trivdes väldigt bra med. 

Ett år hade jag en personlig almanacka. Trots sin personliga prägel var inte heller den helt perfekt. Men den var fin och unik.

När jag var i ute på fältet som arkivarie inom kyrkkom-projektet hittade jag en arkivbox med kalendrar i en församling. Om det var jag som skulle välja kalender till en verksamhet där det mesta händer på söndagarna hade jag nog valt en annan modell. En där inte söndagen utrymme är veckans yttepytteminsta...

Enahanda liv

Barnen är lämnade på förskolan, jag har gått en entimmespromenad, druckit kaffe, läst i min bok, lagt över foton på datorn, ringt och beställt tid och surfat lite. Nu är klockan kvart över tio och jag har tråkigt.

Igår opererade jag min högerhand. Carpaltunnelsyndrom. Inget komplicerat men ändå. Högran duger bara till att vifta med fingrarna med idag och några veckor framåt. 

Jag har tänkt ut några projekt som jag tror att man kan göra med en hand. Som att gå 20000 steg om dagen. Återuppväcka bloggen. Göra fotoalbum istället för foto-i-avtryckskortslåda. Städa undan kökkenmöddingar som man aldrig har tid att gå igenom. Läsa en del av min "att läsa hög" och fylla på med nya böcker.

Hittills tycker jag att det har gått ganska bra att bara vara vänsterhänt men det blev lite kallt under morgonpromenaden när jag inte kunde stänga dragkedjan på jackan.

På promenaden såg jag att häggen börjat slå ut. Konstaterade att jag gör som skomakaren i år - tar ledigt mellan hägg och syren, fast syrenen har nog inte börjat blomma i slutet av april. Men mellan hägg och kastanj kanske, eller magnolia...

Bästa tandläkarbesöket

Idag skulle jag laga ett hål. Jag har inget emot att gå till tandläkaren, hon är ganska trevlig men det är aldrig skoj att laga. När jag kom dit säger tandläkaren att hon vill ta en bild till och sedan fundera på om det verkligen är nödvändigt att laga. Det är ju drömscenariot för vem som helst!

Tanden blev fotograferad och lite krafsad på. Sedan konstaterade tandläkaren att det inte hänt någonting med hålet sedan augusti och att hon tyckte det var för litet för att laga. Om jag lovade att vara noga med tandtråden så fick jag gå.

Jag såg nog lite besviken ut för hon erbjöd att bedöva lite eller köra med borren i luften så att jag fick lite lagningskänsla. Jag tackade nej. Såhär i efterhand är jag lite ledsen för att jag inte bad om ett klistermärke istället.

Arkivera

Var och handlade lite hos en lokal ICA-handlare. Vid kassan frågade kassörskan kunden före mig om han ville ha sitt kvitto.
Arkivera!, svarade han.
Och hon kastade det i papperskorgen.

Arkivera? Snarare gallra i enlighet med RA-FS 1991:6, skulle jag vilja säga.

Ja, jag är upprörd.

Lampa med åtta timmars arbetsdag

Plötsligt släcks min skrivbordslampa. Det är inte första gången. Idag slocknade den sådär kvart i fyra. Någon annan gång har det varit närmare halv fem.

Jag trodde att det spökade eller var något fel och frågade min kontorsgranne om han varit med om samma sak. Inte då. Jag funderade vidare och kom fram till att det nog var sådär gråmulna dagar när lampan varit tänd hela dagen som den släckte sig själv efter sådär åtta timmar.

Chefen kom förbi för att säga hejdå och vi frågade honom. Mycket riktigt, en åttatimmarstimer fanns i lampan. När den slocknade visste man att det var dags att gå hem. Så då får jag väl göra det :)

Halvårsdag

När man var liten var det där halvåret viktigt. Att man inte var fyra utan fyraochetthalvt. Det var aldrig någonting som firades, det bara var en magisk gräns som man gled över lite i smyg. Man var helt plötsligt inte helt ny fyraåring precis. Man hade kommit lite längre, blivit lite klokare och var på god väg att uppfylla allt som skulle uppfyllas när man fyller fem.

Jag minns inte när det slutar vara viktigt. Var det så sent som mellanstadiet eller hade man lämnat det bakom sig redan som nioåring?

Idag känner jag att det var lite viktigt igen.
Idag när jag fyller trettionioochetthalvt.

Nya församlingsnamn

Jag älskar min stavningskontroll i mejlprogrammet på jobbet. Den ger så fantastiska förslag när jag har skrivit in församlingsnamn (en vana jag har när jag skriver jobbmejl).

Idag blev det den här listan:

• Namnlös (Annelöv)
• Bräken-Hobby (Bräkne-Hoby)
• Dådstor (Dagstorp)
• Felsedda (Felestad)
• Fina (Finja)
• Hjärtans (Hjärsås)
• Höfter (Hofterup)
• Holma (Holm)
• Härja (Hörja)

Låter nästan som kylskåpspoesi, fast jag tror inte att dådstor och höfter finns med bland mina magneter.

Från hårdrock till snällpop

I förmiddags jobbade jag i flytten. Körde fulla och tomma flyttvagnar fram och tillbaka. Flyttkillarna lyssnade på radio (samtidigt som de tömde vagnarna och satte upp hyllmeter efter hyllmeter). De hade lyckats ratta in en kanal med idel gamla godingar. Mycket bra.

Rätt som det var spelades We're Not Gonna Take It med Twisted Sister. Den minns jag som väldigt mycket hårdrock. Tungt och hårt. Som hårdrockare i allmänhet var. Idag hade den förvandlats till snällpop. Trallvänlig nostalgi.

Jodåsåatte.

Menade du?

När jag slår upp ord i uppslagsverk har jag en förmåga att villa bort mig. När jag tagit reda på vad ordet jag söker betyder fastnar i uppslagsverket och läser om andra saker. Bilder som verkar skojiga eller bara orden omkring det ord jag sökte.

Idag ville jag ha reda på vad komministratur egentligen innebar och googlade. Upp kom de vanliga träffarna i synonymordlistorna. Då tänkte jag (i min enfald) att det kanske stod i NE. Det gjorde det inte. Istället stod det Menade du axminstermattor? Nej, inte i närheten. Men jag var ändå tvungen att kolla vad det var för slags mattor. Sedan övergick jag till SAOL och fann svaret.

Kanske är menade du? dagens sätt att fastna i uppslagsverk?

Konst Utan titel

Vattenkannan på bilden har ingenting med konst att göra

Med tanke på hur ordentligt alla konstverken vi lånat från Statens konstråd är förankrade i väggarna är det lite roligt att de där små skyltarna med namn på konstverket och konstnären har trillat ner. Klistret klarade inte den varma sommaren och ett klimatsystem som inte riktigt fungerar. Nu sitter alla de små lapparna lite snett. En del har vi försökt trycka dit igen, ibland fungerar det, ibland inte. 

Ibland har de fått fötter hamnat på helt fel ställen.

Filmförvirring

Hur man kan förvirra sin fru.
Börja titta på en film en kväll när hon inte är hemma. Ta andra delen i en filmtrilogi. Se färdigt filmen med henne dagen efter och se nästa film helgen därpå.

Eftersom det är Sagan om ringen vi såg på har jag ju sett den tusen gånger. Jag antog att det var första filmen vi såg på först och andra filmen sen. Men när handlingen närmade sig upplösning började jag så smått fundera på vad som hände i tredje filmen. Den som vi inte sett än. Vägen tillbaka från Moria? Nej, jag fick inte ihop det. Till slut bestämde jag mig för att det kanske var så att det bara var två filmer eftersom de små hoberna närmade sig Domedagsberget. Så var det nog... Det verkar otroligt, jag har bestämt för mig att det var tre filmer, en till varje bok.

Nåväl, någon dag senare sa Robban att vi har ju kvar att se den där första filmen i trilogin. Då gick det upp för mig hur allt hängde ihop...

Man undrar

Två saker kan man verkligen undra.

Hur har det gått med byggandet av muren och vad har hänt med den här bloggen?

Första frågan är ganska lätt att svara på. Det har inte byggts så mycket mer på muren men den har blivit flyttad. Från trädgården till framsidan. Vi (LLA) har ju också flyttat på oss, från Landsarkivets gamla lokaler på Dalbyvägen till nya på Gastelyckan. Bättre tycker jag om lokalerna, men läget var bättre i de gamla. Jag smög förbi häromdagen och fotograferade lite...

Den andra frågan är lite svårare. Bloggen var/är inte prioriterad, jag hänger med mina barn istället. Eller sover. Eller jobbar.

Uppslag till bloggen får jag lika ofta som förr men det har inte riktigt känts som bra "nystartblogginlägg". Men jag saknar det där skrivandet så jag ska göra ett tappert försök att blogga igen. Jag lovar. Och kanske sova lite mindre.

Baksidestext

Jag är väldigt glad att baksidestexten på deckaren jag läser inte avslöjar slutet på samma brutala sätt som på denna barnbok.

Jag drar mig för att lära ut knepet att läsa på baksidan till mina barn. De får välja bok efter bilden på framsidan.

Den principen fungerar även när man ska välja müsli/flingor eller vin...

Huvudsaken

-Vilken häftig mössa, tänkte jag. Är det den de säljer?

Men nej, det är Darth Vaderdräkten...

Jag får väl sticka en själv :)

Önska sig kan man ju alltid...

Lägger den här kameran till önskelistan.

Det verkar vara hål i kolaburken

Hoppas att jag inte tänkte att de där kolorna jag kokte skulle vara till jul.
Det kan jag fetglömma i så fall.
De tog slut redan idag.

Typiskt, då får jag ju koka nya :)

Tips till personalföreningen

Jag berättade för Robban om silverfiskdräkten som Skånes arkivförbund ibland har när de har guidade visningar för barn. Då började vi fundera lite över vad man skulle klä ut sig till om vi hade halloweenparty på mitt jobb.

Silverfisk var ju givet. Ängrar och möss lika så. Gem eller häftklammer känns som klassiker. Plastficka är lite vågat, men man kan ju vara en färgad variant. Översvämning (våg, vattendroppe) är svårt att få till kanske. Tejp, fast det är lite riskabelt att vara klistrig på ryggen, man vet inte vad man får med sig hem. Forskare, antingen nybörjaren eller den förvirrade men erfarne som blandar runt på alla handlingarna. Mögel kan bli en riktigt snygg dräkt. Eller tipp-ex som avslöjar något felaktigt i slutet av kvällen.

På festen skulle man kunna ha en spökrunda i arkivet. Det är i alla fall mörkt. Och lite kallt. Och gångarna kan röra sig lite, lite på ett skrämmande sätt. Arkivkartonger kan trilla ner från hyllorna. Arkivspöket kan spöka lite.

Ja, det hade varit en lite skoj fest, tycker jag. Eller nördig. Kanske inte så troligt att det kommer att hända men jag ska nog lobba lite för det. Tror jag.

Snö...

I väntan på äkta vara blev jag lite kär i den här snöflingan. (Eller någon av de andra flingorna, men den här var så fin med sin lilla tag som förtydligar det egentligen uppenbara.)

Ja, jag ville bara säga det.

Och att det snart är jul.

Spegel, spegel på väggen där...

Såg mig i spegeln.
Måste gå och klippa mig.
Jag ser ju ut som Celia i Monsters inc.

Fast med två ögon och en annan hudfärg.
Tack och lov!