Kunglig doptallrik

Lillasyster Fisen har utökat min samling. En finfin tallrik från Kronprinsessans dop fick jag i födelsedagspresent. Tallriken är så sällsynt att jag inte hittar någon bild på den när jag googlar. På bilden ser Kungen inte alls ut som om han har någonting med kriminella organisationer att göra. Inte Drottningen heller för den delen.

Precis som resten av de fina kungliga tallrikarna är den som gjord att servera kakor på. Eller bullar, till exempel ur den fina bakboken jag också fick.

Skräder inte orden

-Du skräddar på orden, sa bordsgrannen till sin kompis i mobilen.

Hur gör man då, undrar jag. Lägger upp orden fint? Talar med sömsmån? Måttar noga och klipper till?

Riksarkivet vs Tivoli

Igår när jag skrev på facebook att Riksarkivet i Köpenhamn var roligare än Tivoli visste jag inte att det verkligen var så. Men det pirrade ganska mycket i magen när man åkte upp i trucken och tittade på hyllorna ovanifrån. Dessutom är det ganska skoj att titta på arkiv tillsammans med andra arkivnördar (läs: kollegor).

Häftigt höga hyllor, i en sådanhär gång får det plats 6000 hyllmeter. Det är längre än jag cyklade till jobbet som sommararbetande tonåring. De hade dessutom klimatslussar, specialarkiv för superdupervärdefulla arkiv (som till exempel dokument om kalmarunionen) och streckkoder på alla arkivboxar. Ja, ni hör, en nördig dag och jag kände mig ganska lättimponerad...

Men det är ju ganska skoj att åka till Tivoli också.

Dagens boktips

Boken jag läste närmade sig sitt slut och det var som mest spännande. Istället för att tänka "gud vad spännande, jag kan inte sluta läsa för jag måste veta hur det går" tänkte jag "klockan är snart halv tolv, bäst att sova lite". Helt fel. Först låg jag och funderade på hur det skulle gå så att jag nästan inte kunde somna. Sedan drömde jag väldigt konstiga drömmar.

Efter dagens tidiga skönsång var jag tvungen att läsa upplösningen istället för att ta sovmorgon.

Dagens boktips: Läs så sover du bättre.

Serva bilen

Har beställt tid till service av bilen. Det tycker jag är sådär skoj.

Kanske för att det alltid är lite småfel på bilar och jag inte vet någonting egentligen. Jag gissar och fabulerar. Bilmekanikerna genomskådar mig lätt. Jag använder inte rätt ord för saker, kallar det för flinkeflonk och grej istället för bult och luftfilter. Ger vaga beskrivningar som "det låter konstigt", "känns inte helt rätt", "kommer upp märkliga meddelanden", "fungerar inte".

Och det slutar alltid med att det kostar en massa pengar...

Honk honk

Att tuta anser jag vara ett onomatopoetiskt ord.
Det är ju så tutan låter på svenska vägar.

Men det engelska honk är också ett onomatopoetiskt ord.
Så låter tutan på amerikanska vägar.

Det tycker jag är lite märkligt.

Lamm och hemlig hobby

Idag ska vi åka och titta på lamm.

Förhoppningsvis skuttar de så där som bara lamm kan göra. Helt crazy skutt med bakbenen.

Precis som lammet i den gamla vinjetten till Hem till gården. Jag hade en gång en hemlig hobby (det var ju vissa som kände till den men det var inget jag skrev i mina-vänner-böcker). Jag satt som klistrad varje eftermiddag när jag pluggade historia (ca 1996) och tittade på vinjetten tills lammet skuttat. Resten av serien följde jag inte. Bara ett lammskutt om dagen för att bli lite glad. Sen bytte de ut lammet mot något annat och då var det inte ens värt att se vinjetten.

Men idag hoppas jag på att få se ett riktigt lammskutt.

Bilden är lånad från Bara bilder

Säkert vädertips

När man ser tre polismotorcyklar (med poliser på såklart) stå på en grusväg vid Stenestad då vet man att det kommer att vara fint och varmt solskensväder hela dagen.

Fakta och fiktion

Satt och funderade lite på all den där skönlitteratur jag läser. Alla dessa påhittade historier. Kanske började funderingen när någon i min ena bokcirkel blev så besviken när hon insåg att det inte var en biografi hon läste utan påhittat att hon vägrade läsa ut boken. Jag tar liksom för givet att allt bara är på låtsas i böcker.

Vi kom in i en virrig ny bokidé utifrån en av personerna i gårdagens bokcirkelbok. En bok om huvudpersonens fru. Samma historia från ett annat sätt. Vilken är då mest sann? Eller mest påhittad?

En liten missuppfattning igår satte igång min hjärna ytterligare. Chlott sa att hon läste någons första biografi (i betydelsen första delen) och jag tänkte att det var ju intressant att skriva flera biografier. Som om man har flera liv. Eller samma liv fast sett ur olika perspektiv. Lite som Bodil Malmstens Mitt första liv. Men är biografier sanna, är det inte bara författarens syn på sitt liv? Det är ju sant för författaren. Eller? Carl-Johan de Geers Tillbaka till nollpunkten är rätt mycket skröna. Är det då en biografi?

Kanske ska jag resten av året läsa böcker som om de var på riktigt. Börjar med de två böckerna jag har till mina bokcirklar. Flyga drake (som jag redan läst) är inte så svår att föreställa sig som sann rakt igenom även om det är hemskt om/att det är så. Blodläge av Johan Theorin blir nog lite svårare. Tror jag. Men det är värt ett försök.