Kvinnans plats

Ibland blir jag så trött på att alltid hamna i köket.

Idag var det dags att äta midsommarlunch på jobbet. Personalföreningen fixade. Jag blev utnämnd till arbetsledare över fixarsorkarna. Fyra män och två kvinnor. Hälften av styrkan fick sätta igång med kökstjänsten med en gång. Mest var det potatisen som skulle kokas för att bli färdig i tid. Det var den manliga hälften av styrkan. Jag och Christina tog hjälp av Marcus och flyttade bord och stolar. Dukade lite. Funderade ut ett annat och nytt sätt att sätta borden på. När dukningen var färdig anslöt vi oss till kökstjänsten.

En av männen var väldigt mycket emot att vara i köket. Han försökte byta arbetsuppgift genom att dels säga att han inte visste vad en potatis är, dels genom att bestämt säga att han skulle flytta bord. Jag sa: en knöl och nej, du, du och du börjar med potatisen och jordgubbarna. Vi kommer sen.
- Men, sa han, det måste vara en kvinna i köket, lika bra att du kommer med en gång.
Det gjorde mig bara lite förbannad och ännu mer bestämd.

Så det blev som jag bestämde. Borden och dukningen tog ju inte så lång tid att fixa. Sedan blev det laga mat. Eller lägga upp sill, gräddfil och bröd. Mer komplicerat än så är ju inte midsommarmatlagningen. Och två minuter innan lunchen skulle serveras var allting klart utan stress och panik.

Jag är nöjd. Men känner mig lite ond. På ett bra sätt.

Fel vald almanacka

Det är en konst som inte ska förringas att välja kalender. Det än mycket som ska passa. Format, ränder eller ej, plats att skriva, dagarnas uppställning på uppslaget, designen, typsnittet, tjockleken på pappret... Så mycket som möjligt ska stämma. Jag tror att det är få förunnat att ha hittat den perfekta.

Min nuvarande arbetsgivare ger oss alla likadana. Med Riksarkivet skrivet i guld på utsida. Den är långt ifrån perfekt men just i år har jag bestämt mig för att den duger.

Hos min förra arbetsgivare skickades det runt en katalog som man fick välja ur. Då hittade jag en som jag trivdes väldigt bra med. 

Ett år hade jag en personlig almanacka. Trots sin personliga prägel var inte heller den helt perfekt. Men den var fin och unik.

När jag var i ute på fältet som arkivarie inom kyrkkom-projektet hittade jag en arkivbox med kalendrar i en församling. Om det var jag som skulle välja kalender till en verksamhet där det mesta händer på söndagarna hade jag nog valt en annan modell. En där inte söndagen utrymme är veckans yttepytteminsta...

Enahanda liv

Barnen är lämnade på förskolan, jag har gått en entimmespromenad, druckit kaffe, läst i min bok, lagt över foton på datorn, ringt och beställt tid och surfat lite. Nu är klockan kvart över tio och jag har tråkigt.

Igår opererade jag min högerhand. Carpaltunnelsyndrom. Inget komplicerat men ändå. Högran duger bara till att vifta med fingrarna med idag och några veckor framåt. 

Jag har tänkt ut några projekt som jag tror att man kan göra med en hand. Som att gå 20000 steg om dagen. Återuppväcka bloggen. Göra fotoalbum istället för foto-i-avtryckskortslåda. Städa undan kökkenmöddingar som man aldrig har tid att gå igenom. Läsa en del av min "att läsa hög" och fylla på med nya böcker.

Hittills tycker jag att det har gått ganska bra att bara vara vänsterhänt men det blev lite kallt under morgonpromenaden när jag inte kunde stänga dragkedjan på jackan.

På promenaden såg jag att häggen börjat slå ut. Konstaterade att jag gör som skomakaren i år - tar ledigt mellan hägg och syren, fast syrenen har nog inte börjat blomma i slutet av april. Men mellan hägg och kastanj kanske, eller magnolia...

Bästa tandläkarbesöket

Idag skulle jag laga ett hål. Jag har inget emot att gå till tandläkaren, hon är ganska trevlig men det är aldrig skoj att laga. När jag kom dit säger tandläkaren att hon vill ta en bild till och sedan fundera på om det verkligen är nödvändigt att laga. Det är ju drömscenariot för vem som helst!

Tanden blev fotograferad och lite krafsad på. Sedan konstaterade tandläkaren att det inte hänt någonting med hålet sedan augusti och att hon tyckte det var för litet för att laga. Om jag lovade att vara noga med tandtråden så fick jag gå.

Jag såg nog lite besviken ut för hon erbjöd att bedöva lite eller köra med borren i luften så att jag fick lite lagningskänsla. Jag tackade nej. Såhär i efterhand är jag lite ledsen för att jag inte bad om ett klistermärke istället.

Arkivera

Var och handlade lite hos en lokal ICA-handlare. Vid kassan frågade kassörskan kunden före mig om han ville ha sitt kvitto.
Arkivera!, svarade han.
Och hon kastade det i papperskorgen.

Arkivera? Snarare gallra i enlighet med RA-FS 1991:6, skulle jag vilja säga.

Ja, jag är upprörd.

Lampa med åtta timmars arbetsdag

Plötsligt släcks min skrivbordslampa. Det är inte första gången. Idag slocknade den sådär kvart i fyra. Någon annan gång har det varit närmare halv fem.

Jag trodde att det spökade eller var något fel och frågade min kontorsgranne om han varit med om samma sak. Inte då. Jag funderade vidare och kom fram till att det nog var sådär gråmulna dagar när lampan varit tänd hela dagen som den släckte sig själv efter sådär åtta timmar.

Chefen kom förbi för att säga hejdå och vi frågade honom. Mycket riktigt, en åttatimmarstimer fanns i lampan. När den slocknade visste man att det var dags att gå hem. Så då får jag väl göra det :)

Halvårsdag

När man var liten var det där halvåret viktigt. Att man inte var fyra utan fyraochetthalvt. Det var aldrig någonting som firades, det bara var en magisk gräns som man gled över lite i smyg. Man var helt plötsligt inte helt ny fyraåring precis. Man hade kommit lite längre, blivit lite klokare och var på god väg att uppfylla allt som skulle uppfyllas när man fyller fem.

Jag minns inte när det slutar vara viktigt. Var det så sent som mellanstadiet eller hade man lämnat det bakom sig redan som nioåring?

Idag känner jag att det var lite viktigt igen.
Idag när jag fyller trettionioochetthalvt.

Nya församlingsnamn

Jag älskar min stavningskontroll i mejlprogrammet på jobbet. Den ger så fantastiska förslag när jag har skrivit in församlingsnamn (en vana jag har när jag skriver jobbmejl).

Idag blev det den här listan:

• Namnlös (Annelöv)
• Bräken-Hobby (Bräkne-Hoby)
• Dådstor (Dagstorp)
• Felsedda (Felestad)
• Fina (Finja)
• Hjärtans (Hjärsås)
• Höfter (Hofterup)
• Holma (Holm)
• Härja (Hörja)

Låter nästan som kylskåpspoesi, fast jag tror inte att dådstor och höfter finns med bland mina magneter.

Från hårdrock till snällpop

I förmiddags jobbade jag i flytten. Körde fulla och tomma flyttvagnar fram och tillbaka. Flyttkillarna lyssnade på radio (samtidigt som de tömde vagnarna och satte upp hyllmeter efter hyllmeter). De hade lyckats ratta in en kanal med idel gamla godingar. Mycket bra.

Rätt som det var spelades We're Not Gonna Take It med Twisted Sister. Den minns jag som väldigt mycket hårdrock. Tungt och hårt. Som hårdrockare i allmänhet var. Idag hade den förvandlats till snällpop. Trallvänlig nostalgi.

Jodåsåatte.

Menade du?

När jag slår upp ord i uppslagsverk har jag en förmåga att villa bort mig. När jag tagit reda på vad ordet jag söker betyder fastnar i uppslagsverket och läser om andra saker. Bilder som verkar skojiga eller bara orden omkring det ord jag sökte.

Idag ville jag ha reda på vad komministratur egentligen innebar och googlade. Upp kom de vanliga träffarna i synonymordlistorna. Då tänkte jag (i min enfald) att det kanske stod i NE. Det gjorde det inte. Istället stod det Menade du axminstermattor? Nej, inte i närheten. Men jag var ändå tvungen att kolla vad det var för slags mattor. Sedan övergick jag till SAOL och fann svaret.

Kanske är menade du? dagens sätt att fastna i uppslagsverk?

Konst Utan titel

Vattenkannan på bilden har ingenting med konst att göra

Med tanke på hur ordentligt alla konstverken vi lånat från Statens konstråd är förankrade i väggarna är det lite roligt att de där små skyltarna med namn på konstverket och konstnären har trillat ner. Klistret klarade inte den varma sommaren och ett klimatsystem som inte riktigt fungerar. Nu sitter alla de små lapparna lite snett. En del har vi försökt trycka dit igen, ibland fungerar det, ibland inte. 

Ibland har de fått fötter hamnat på helt fel ställen.

Filmförvirring

Hur man kan förvirra sin fru.
Börja titta på en film en kväll när hon inte är hemma. Ta andra delen i en filmtrilogi. Se färdigt filmen med henne dagen efter och se nästa film helgen därpå.

Eftersom det är Sagan om ringen vi såg på har jag ju sett den tusen gånger. Jag antog att det var första filmen vi såg på först och andra filmen sen. Men när handlingen närmade sig upplösning började jag så smått fundera på vad som hände i tredje filmen. Den som vi inte sett än. Vägen tillbaka från Moria? Nej, jag fick inte ihop det. Till slut bestämde jag mig för att det kanske var så att det bara var två filmer eftersom de små hoberna närmade sig Domedagsberget. Så var det nog... Det verkar otroligt, jag har bestämt för mig att det var tre filmer, en till varje bok.

Nåväl, någon dag senare sa Robban att vi har ju kvar att se den där första filmen i trilogin. Då gick det upp för mig hur allt hängde ihop...

Man undrar

Två saker kan man verkligen undra.

Hur har det gått med byggandet av muren och vad har hänt med den här bloggen?

Första frågan är ganska lätt att svara på. Det har inte byggts så mycket mer på muren men den har blivit flyttad. Från trädgården till framsidan. Vi (LLA) har ju också flyttat på oss, från Landsarkivets gamla lokaler på Dalbyvägen till nya på Gastelyckan. Bättre tycker jag om lokalerna, men läget var bättre i de gamla. Jag smög förbi häromdagen och fotograferade lite...

Den andra frågan är lite svårare. Bloggen var/är inte prioriterad, jag hänger med mina barn istället. Eller sover. Eller jobbar.

Uppslag till bloggen får jag lika ofta som förr men det har inte riktigt känts som bra "nystartblogginlägg". Men jag saknar det där skrivandet så jag ska göra ett tappert försök att blogga igen. Jag lovar. Och kanske sova lite mindre.

Baksidestext

Jag är väldigt glad att baksidestexten på deckaren jag läser inte avslöjar slutet på samma brutala sätt som på denna barnbok.

Jag drar mig för att lära ut knepet att läsa på baksidan till mina barn. De får välja bok efter bilden på framsidan.

Den principen fungerar även när man ska välja müsli/flingor eller vin...

Huvudsaken

-Vilken häftig mössa, tänkte jag. Är det den de säljer?

Men nej, det är Darth Vaderdräkten...

Jag får väl sticka en själv :)

Önska sig kan man ju alltid...

Lägger den här kameran till önskelistan.

Det verkar vara hål i kolaburken

Hoppas att jag inte tänkte att de där kolorna jag kokte skulle vara till jul.
Det kan jag fetglömma i så fall.
De tog slut redan idag.

Typiskt, då får jag ju koka nya :)

Tips till personalföreningen

Jag berättade för Robban om silverfiskdräkten som Skånes arkivförbund ibland har när de har guidade visningar för barn. Då började vi fundera lite över vad man skulle klä ut sig till om vi hade halloweenparty på mitt jobb.

Silverfisk var ju givet. Ängrar och möss lika så. Gem eller häftklammer känns som klassiker. Plastficka är lite vågat, men man kan ju vara en färgad variant. Översvämning (våg, vattendroppe) är svårt att få till kanske. Tejp, fast det är lite riskabelt att vara klistrig på ryggen, man vet inte vad man får med sig hem. Forskare, antingen nybörjaren eller den förvirrade men erfarne som blandar runt på alla handlingarna. Mögel kan bli en riktigt snygg dräkt. Eller tipp-ex som avslöjar något felaktigt i slutet av kvällen.

På festen skulle man kunna ha en spökrunda i arkivet. Det är i alla fall mörkt. Och lite kallt. Och gångarna kan röra sig lite, lite på ett skrämmande sätt. Arkivkartonger kan trilla ner från hyllorna. Arkivspöket kan spöka lite.

Ja, det hade varit en lite skoj fest, tycker jag. Eller nördig. Kanske inte så troligt att det kommer att hända men jag ska nog lobba lite för det. Tror jag.

Snö...

I väntan på äkta vara blev jag lite kär i den här snöflingan. (Eller någon av de andra flingorna, men den här var så fin med sin lilla tag som förtydligar det egentligen uppenbara.)

Ja, jag ville bara säga det.

Och att det snart är jul.

Spegel, spegel på väggen där...

Såg mig i spegeln.
Måste gå och klippa mig.
Jag ser ju ut som Celia i Monsters inc.

Fast med två ögon och en annan hudfärg.
Tack och lov!

Vuxen nog att skrivstila hela namnet

När jag gick på dagis fick man sin begynnelsebokstav på mackan när vi åt knäckebröd med kaviar. Då var det ganska trist att heta Lina. L:et följer två av mackkanterna på ett snyggt sätt men resten av knäcket blir tråkigt att äta. Då var det bättre att heta Henrik. Eller något på M.

Därför, bara därför heter mina barn något på S. Nu hoppas vi bara att de gillar tubpålägg..

Gör inte det här hemma!

När någon på fejjan skriver att brownie-grejen är livsfarlig så ska man tro det. Låta bli att prova. Men det är väl som i Ronja Rövardotter, man måste veta vad det är man ska akta sig för.

Så för allt i världen, blanda inte 4 msk socker, 4 msk mjöl, 2 msk kakao och lite salt väl i en mugg. Tillsätt absolut inte 2 msk rapsolja och 3 msk vatten och rör om till en slät smet. Låt bli att köra det i drygt 1 min och 30 sek i micron. Om du nu trots allt gjort det så låt bli att äta det med lite glass.

Jag har gjort det och jag är glad för flera saker:

1. att jag bara hade kakao till en halv sats. Hade jag haft mer kakao vet jag inte om jag hade kunnat låta bli att göra en sats till... 
2. att jag inte hade det här receptet när jag var tonåring. Muffins tar ju ändå lite längre tid att göra. Och alla de där russinen jag åt var faktiskt nyttigare.

Det här var alldeles för lätt och alldeles för snabbt.

Livsfarligt! Livsfarligt. Nu har jag varnat er.

Morgondagens lampor

Funderade igår på om man om några år nostalgiskt kommer att säga:

- Kommer du ihåg glödlamporna? Det blev ljust när man tryckte på lampknappen! Fantastiskt!

eller:

- Kommer du ihåg de första lågenergilamporna som man fick vänta på i flera sekunder innan de började lysa?

Jag hoppas på det senare, att dagens lågenergilampor snart kommer att ersättas av lampor som tänds med en gång. Precis som glödlamporna.

Ovala lampor - spara eller slösa?

I någon av heminredningstidningarna jag läste (Allt i hemmet?) hade de ett uppslag med spara och slösa där de hade köpt likvärdiga saker i två helt olika prisklasser. Oftast var det inte svårt att lista ut vilken som var spara och vilken som var slösa, det var bara att leta efter designklassiker... Lite så kände jag att jag kunde göra när jag hittade lampan jag ville ha i Rustas reklam.

Jag har nämligen bara sett Watt och Vekes snygga ovala lampa. Och suktat. De kostar nämligen det hvide ud af øjnene och jag tänkte att jag skulle ha tre. Jag hade nästa gett upp och börjat leta efter någonting helt annat. Men det är inte så lätt att komma på vad det ska vara för något. Hängande lampor/lampa i hörnet bakom soffan som lyser upp sådär lagom mycket.

Jag har inte sett Rustavarianten i verkligheten men jag tror att den duger bra till det jag tänkt mig. Den duger absolut bättre prismässigt, jag får tre till halva priset av en...

Fast nu har jag ju avslöjat mig här så nu är det ingen som kommer att missta lamporna för att vara någonting annat än Rusta. Och jag har blivit lovad att jag kommer att få äta upp allt ont jag sagt om Rusta någonsin resten av livet. Det är en rejäl munfull...

Manchesterfras

Ljudet av manchesterbyxor när man går. Det är riktigt höst och vinter. Och skönt.

Jag tänkte på ljudet när jag gick uppför trappan och insåg att ett blogginlägg med den ingången kunde få två möjliga utgångar. Svårt att välja så jag får väl göra ett dubbelinlägg.

1.
Ljudet av manchesterbyxor när man går. Läste eller hörde att vi blivit sämre på att lyssna. Vi uppfattar inte alla ljud som omger oss eftersom vi slutat lyssna. Det är så mycket surr i luften av maskiner och grejs som vi sorterar bort att vi även sorterar bort andra ljud som vi egentligen tycker om att höra. De som gjort reportaget tyckte att man skulle sätta sig ner och lyssna i tio minuter då och då och fundera över alla ljud man hör och på så sätt bli bättre på att lyssna.

Just nu hör jag Sixtens förkylda andning, akvariets brummande, värmepumpen, blåsten utanför och ljudet av tangenter som trycks ner. Snart sätter nog kylskåpet igång att burra, tåget går förbi och en eller annan bil kör utanför på gatan.

Egentligen skulle jag väl ge tipset till Robban, det verkar som om han sorterat bort ljudet av mig vid middagsbordet. Ingenting jag säger verkar fastna. Då är det bättre att prata när vi kör bil för då tror han att han hört det på radion och kommer ihåg det ;)

2.
Ljudet av manchesterbyxor. Eller bara manchesterbyxor är med i ett av mina tidigaste minnen. Det är från dagmamman i Vänersborg (som vi rymde från). Jag är kanske knappt tre år (rätta mig om jag har fel mamma, men det var något med att dagiset hade 3-årsgräns?). Ingenting händer i minnet, jag sitter bara hemma hos henne och har nog lite tråkigt. Jag har ett par slitna manchesterbyxor på mig där manchestern nötts bort på ovansidan av låren. Pillar lite på det slitna. Hon har fiskar som man kan titta på. Och ett hoprullat måttband med tryckknapp. Måttbandet kan man trycka ut i mitten så att det blir en kon, men man får inte trycka för mycket för då rullar måttbandet upp sig.

Det är ett lite märkligt minne tycker jag eftersom det inte händer någonting utan det är bara saker jag kommer ihåg. Det är bara ett nedslag i en vardag för längesen. Kanske har jag blandat ihop det. Men det låter rimligt, sjuttiotal, hemma hos någon. Min bror kan möjligtvis bekräfta fiskarnas existens, jag tror varken han minns mina byxor eller just det måttbandet.

Höstkastanj

Vad är det där? undrade jag och Sofia när vi såg den här ligga utanför ett växthus på Terass och täppa. En igelkott? Nej, för lite piggar. En snigel? Njä, sådana skal har inte snäckor. Ett konstigt utomjordiskt djur? Nej, det är ju ett kastanjskal som är uppförstorat. En halvmeter långt... Jättehäftigt!

Jag är inte så värst mycket för trädgårdsprydnader men den här föll mig i smaken. Det är nog för att den är lite klurig. Dessutom kastanj och betong, två favoriter i en. Kan inte bli bättre.

Tyvärr var den lite för dyr för min budget så jag skriver upp den på min önskelista...

Handskar

Första gången jag läste titeln på Jonas Gardells nya roman "Torka aldrig tårar utan handskar" tänkte jag boxhandskar. Lite klumpigt.

Den bilden är omöjlig att få bort fastän jag tänker att det är fel varje gång.

Varsågoda!

En kopp kaffe

I Helsingborgs dagblads nya magasin Umami såg den här tratten för en kopp bryggkaffe. Värsta heta innegrejen det där. Bryggkaffe alltså. Så ni är jag inne igen. Äntligen.

Jag har inte riktigt hängt på lattetrenden. Man kan tro att jag stått över det men det är en sanning med viss modifikation. Laktosintolerans är väl det som gjort att jag hoppat just kaffe med mjölk. I alla fall i början av latte-eran var det svårt att få laktosfri latte. Nu serveras det sojalatte överallt men det låter ju inte alls gott. Nåväl, jag har i alla fall druckit bryggkaffe.

Espresso hade varit ett alternativ men det är så små koppar.

Men jag är nöjd med bryggkaffe, tycker innerst inne att det är det som är godast.

Kanske världen snart är mogen för att jag öppnar min kedja Kokkaffehus?

Särskrivning 2.0

Det är alltid lika spännande att gå igenom kvittot efter att man handlat för att se vad det egentligen är man köpt. Eller inte. Kvittosvenskan är ett skriftspråk helt utan regler. Den skiljer sig från affär till affär. Men den är aldrig rolig att läsa.

Ja, jag förstår att det är lättare att räkna upp varorna "Paprika grön" och "Tomat kvist" men att skriva "Beta röd" tycker jag är att gå över en viss gräns. Det är dubbelt fel och blir inte rätt för den sakens skull. En rödbeta är en rödbeta. Punkt. Slut.

En annan sak man kan lägga märke till och fråga sig är om bacon någonsin säljs i bit i den stora matvaruaffären (vars halva butiksnamn man kan skymta genom kvittot) eftersom de så tydligt skrivit ut "skivat". Skivat? Dessutom kan man se att jag är en jävel på att köpa saker till annonspris ;)

Bokmässan

Ibland tänker man "Ahvafan, det är nog inte lönt men jag testar". Så tänkte jag när jag såg helsidesannonsen i SvD för några helger sedan där de delade ut 300 gratis inträdesbiljetter till bok&biblioteksmässan. Allt man behövde göra var att skicka ett mejl. Eftersom klockan var nästan förmiddag och jag inbillar mig att folk läser tidningen mycket tidigare än så trodde jag faktiskt att biljetterna var slut när jag mejlade. Fick inget svar då men igår kom det ett brev från SvD. En biljett!

Idag när jag hängt upp biljetten på kylskåpet (så att den inte ska försvinna) och tänkte kasta brevet i pappersinsamlingen ser jag till min glädje att det ligger en biljett till i brevet. Så det lönar sig ibland att göra det man inte tror är lönt.

Nu ska jag bara fundera ut logistiken kring den här utflykten...

Hösttecken

Jag läste i tidningen att SLU ville att vi skulle spana och rapportera hösttecken. Vårtecken hade de ganska bra koll på och underlag för att se hur det förändras med tanke på den globala uppvärmningen. Det var lite värre med hösttecken. Jag vet inte riktigt vad man ska spana efter. Höstfärger på trädens löv är givet men mer än det. Den där lite kyligare luften på morgonen och att det blir kallt på kvällen? Att äpplena mognat? Lusten att köpa nya pennor och lite papper att slå in böcker i?

Hösten kommer lite smygande. Kanske hade det varit bra att ha en Labour day även i här. Så att man vet att nu är det höst, att det är dags att hänga undan sommarkläderna och ställa de vita skorna på hyllan. Om man nu har några vita skor...

Kent

Tänkte på Kent när jag såg den här lilla krabaten i djuraffären. 

Och på min syster Fisen.

Intressant inlägg?

Häromdagen var det en väldans trafik på min sida. Den brukar inte vara så värst trafikerad så jag undrade lite vad som stod på.

Det var en sån där varm dag när det kryllade av millimetrar. Kliigt värre. Någon hade googlat "millimetrar trips" och fått fram min blogg. När en hade kollat inlägget var det fler som hängde på. Inlägget hade klättrat i listan och när jag sökte på orden låg mitt blogginlägg från 2008 näst överst på googlesökningen. 227 personer har tittat på inlägget. Herre min je!

Muren, del 8

Ja, det var någon vecka sedan jag var på jobbet och hälsade på och visade upp barnen (den minsta sov, den största sorterade kollegans pappersinsamling när hon väl slutat vara blyg). Då passade vi på att äta lite mullbär och titta på muren i trädgården. De har verkligen legat i och jobbat. Nu var det både fönster och lite insida (isolering?).

Om man tyckte att det var för varmt (vilket det var just den dagen) kunde man öppna fönstret och vädra.

Jag vet inte om man kan betrakta muren som färdig eller om det kommer att komma tapeter också. Kanske kommer den vara riven när jag kommer på besök nästa gång. I mina ögon känns den färdig men jag har ju inte förstått mig på det här bygget alls så vad vet jag. Det blir spännande att se hur det ser ut nästa gång...

Ogräs

Det här fina ogräset hittade jag på min promenad häromdagen.

Jag tycker att vallmoblommor är väldigt fina.
Den intensivt röda färgen.
Den ganska enkla blomman med de stora kronbladen.
Att den tappar kronbladen när man plockar in den - den är finast där den står.

Fast det vet jag inte om bonden håller med om...

Lite tidsfördriv

Ja, jag borde väl skriva blogginlägg istället för att sitta och slösurfa... Men på min förvirrade slösurfbana genom internets skrymslen och vrår hittade jag det här fina testet som ni kan roa er med i väntan på ett blogginlägg.

Eftersom man behöver sajberspäjsförstoringsglas för att läsa rekommenderar jag att ni går till källan, testets ursprungsinlägg hos nobelprisprojektet.

Färgglatt i köket

Häromdagen blev jag nästan överdrivet glad när jag hittade färgade wettexdukar i affären.

De senaste åren har det bara varit vita wettexdukar med mönster på som funnits i min butik. Jag tycker att det är lite opraktiskt. Jag får erkänna att det mesta av det jag torkar upp med disktrasa inte är vitt eller genomskinligt. Visst, det torkas upp en hel del vatten men även te, kaffe, juice, spisstänk, tomatkross med mera. Disktrasan är inte snygg och vit särskilt länge. Men jag har tänkt att det säkert är någon innegrej och fogat mig.

Det jag torkat upp med disktrasan är ju inte grönt, blått, gult eller rosa heller men de färgade wettexarna ser fräscha ut lite längre. Nu hoppas jag att det inte bara var ett tillfälligt besök...

"Då har du ringt helt fel!"

Telefonen ringer. Ett okänt helsingborgsnummer.
Robban svarar.

"Vem ville du tala med sa du?"
"...."
"Gud?!!"
Personen som ringde la på.
Jag gapskrattade.

Och kom på en massa bra svar:
"Då får du tala med min fru, hon är i ett välsignat tillstånd så hon kanske kan förmedla kontakt."

Fina glas

De helnyktra månaderna börjar så smått närma sig sitt slut.

Enligt bvc-sköterskan ska man helst inte dricka någonting innan barnet själv blivit så stort att det kan köpa ut på Systemet. Men man kan kanske få snapsa i äpplejuice de närmsta tjugo åren?

Näväl, det troligaste är att det inte kommer att bli så och då är de här snapsglasen väldigt roliga. De är ju lagom små för att till och med göra en bvc-sköterska lite nöjd.

Hittade dem på signerat.se där de har väldigt många roliga och fina saker som man kan sukta efter...

Vikariera är det som är fel

Håller Svd på helgerna, fredag till söndag. Skyller på att det är en rätt bra kulturdel. Lite snobbigt men, men. Dessutom har de bra korsord även om min gravidhjärna inte lyckats lösa ett enda helt och fullt den här helgen. Nåja, söndagens är ännu under lupp.

Tröttnar man på korsordet kan man alltid ge sig på att leta upp niobokstavsordet i nian. Dagens åkersenap löste vi lätt. Fredagens (bilden till vänster) var om möjligt ännu lättare. Visserligen är det två niobokstavsord men det är bara ett som är helt rätt...

Andra dagar är det lite klurigare. Då kan man strunta i SAOL XIII och hitta på egna ord.

Bunker

Läste Mer än golf-broschyren jag fick av före detta kollegan. Jag tror inte att jag fick broschyren för att jag skulle fördjupa min kunskap om golfbanor i nordvästskåne utan för alla tipsen om ställen att besöka utöver golfbanorna. Jag försökte verkligen låta bli att läsa men det är svårt. Ingresserna om golfbanorna blir snabbt lästa när jag bläddrar förbi.

Läste om Ängelholms golfklubb. Det är den enda golfklubb som har en bunker i form av en lergök. Militärhistorisk som jag är tänkte jag på en krigsbunker och fick inte ihop det i mitt huvud. Hur då formad som en lergök? Det mesta av bunkern är under mark, sticker bara huvudet upp? Och stjärten? Låter det när det blåser från ett visst håll.

Sedan insåg jag att det var mina golfbaneordskunskaper det var fel på...

Muren, del 6 och 7

Jag har inte varit på jobbet på en vecka så det kan ha hänt väldigt mycket med muren. Men jag tror inte att det hänt så mycket. Kanske för att jag har förutfattade meningar.

Innan jag slutade hann de jobba med muren i två dagar. Och blockera parkeringen... Deras oerhörda framsteg i byggandet ser ni på bilderna.

Jag förstår fortfarande inte riktigt vad det ska vara bra för. Jag tror att de har något slags kalejdoskop som de ska titta på muren med och på så sätt se hur det ser ut när det är fönster på hela fasaden bakom. Lite som när man provtittar på tapeter i en sån där spegelmanick. Fast ändå inte, tre vinklade speglar är ju inte samma sak som kalejdoskop.

Samtidigt som de jobbade hårt med att ta hål i muren skruttade det runt en maskin i och gjorde hål i marken i trädgården. Geoteknisk undersökning.

Ja, jag har mina utsända spanare som ska hålla min uppdaterad om muren (de går under kodnamnet "kollegor"). Spänningen är olidlig.

Muren, del 5

Idag åkte det runt en konstig maskin i trädgården på jobbet. De ritade två orange kryss på gräset och satte ner en träpinne i mitten av varje kryss. Om det har någonting med muren att göra vet jag inte. Är det uppgrävt på måndag kan man ju anta att det var en del i en skattjakt.

En sak som absolut måste ha med muren att göra var att högsta chefen Karl-Ragnar var på besök idag. Det enda jag såg av honom var att han satt i trädgården, tittade på muren och drack kaffe. Det ryktades att han skulle vara med på något arrangemang och sedan skulle ha möte med vår chef. Det tror jag så mycket jag vill på. Självklart har han hört om muren och ville se det med egna ögon. En riksarkivarie som verkligen bryr sig om vad som händer på de små landsarkiven ute i riket...

Stadens fresteler...

Gick på stan igår.

Suktade efter: ett Ole Lynggaardhalsband, en ny marimekkoväska och sommarkläder i normalstorlek.
Köpte: vita tråkiga trosor (eftersom alla som går att ha med mage var i tvätten), rakblad (så att jag lite på känn kan raka benen) och en ansiktskräm.

Fick med mig en Ole Lynggaardkatalog hem. Funderar på att sätta kryss bredvid det jag önskar mig. Precis som man gjorde i leksakskatalogen. Sen är det bara att börja tro på Tomten igen.

Muren, del 4

Visst har det hänt lite med muren. Den har blivit en mur. Den 24 april såg den ut såhär. Det gör den fortfarande (om de inte har jobbat helg men det tror jag inte).  Vi väntar med spänning på fortsättningen.

Nu när vi så smått insett att vi inte kommer att flytta från Landsarkivets lokaler på Dalbyvägen förrän i slutet av året börjar vi fundera på om vi kan använda muren som en del av en klätteraktivitet/hinderbana på grillfesten i september. Eller köra ett sån't där träningspass de har i amerikanska militärfilmer när andan faller på. Troligtvis blir det varken det ena eller andra, så atletiska är vi inte. Särskilt inte jag just nu, magen är lite i vägen. Ja, det är i alla fall det jag skyller på i någon månad till...

Muren, del 3

Kranbilen - återkomsten!

Tidigt tisdag morgon återkom kranbilen. Nu ser det ut såhär. Ser ni vad som skiljer?

Först trodde vi att det var för att fundamentet var snett, dvs önsketänkande från min sida att det inte var fotografen det var fel på, men så var det inte. Arkitekten hade varit här och tittat på fundamentet. Järnbalkarna sitter inte centrerade i betongen (antagligen någon finess med det) och de hade satt det på fel håll. Kranbilen vände det. Skillnaden är slående!

Grönt är skönt

Jag har köpt ett par nya fina skor. Gröna. Det är nog första gången jag har gröna skor. Stövlar har jag nog haft i grönt men inte skor. De svarta som jag egentligen frågade efter i affären var slut i min storlek så då fick det bli ett par gröna. Och jag ångrar mig inte ett dugg, de är lite roligare än ett par svarta trots allt.

Tillsammans med gröna strumpor och bruna manchesterbyxor kan jag nog kvala in som biologilärare ;) Finfint!

Sköna är de, men det beror nog inte på färgen...

Muren, del 1 och 2

Just nu händer det spännande och lite konstiga saker i trädgården på mitt jobb. De som ska bygga om fastigheten när vi flyttat ut vill inte vänta med att bygga lite tills vi flyttat ut. (Flyttat skulle vi egentligen gjort i februari men upphandlingen av arkivhyllor krånglar och nu är det tidigast oktober som gäller. Men det är en annan historia.) Därför bygger de lite i trädgården. En mur som i samma typ som vår fasad och i den ska de bygga in ett fönster.

De började med att gräva ett hål sista fredagen i mars. De grävde efter alla konstens regler, fyllde på med sand och var väldigt noga med sina vattenpass så att allt var rakt och fint. Eftersom ingen talat om vad de egentligen sysslade med hade vi gissningslek inne på kontoren. Tur att Tina visste och kunde informera oss andra. Så här fint var hålet när grävarna gick hem på fredagseftermiddagen.

Nästa steg i projektet var att sätta dit ett betongfundament i torsdags. För att detta skulle vara möjligt var de tvungna att köra in en kranbil på vår parkering och lyfta in betongklumpen. Min kollega Tobias tyckte att jag skulle köra bil just den dagen och ställa bilen i vägen på parkeringen bara för att få se hur de lyfte bort den. Det gjorde jag inte, inte bara för att de tänkte börja klockan sju och det tänkte inte jag...

Lyftkransprojektet blev mer spännande än de trodde, på ett lite otäckt sätt. En av arbetarna fick en 900 kg tung järnplåt på foten. Två ambulanser kom. Hur det gått med hans fot har jag inte fått reda på. Betongfundamentet kom i alla fall på plats och två järnbalkar svetsades fast. (Det ser ganska snett ut på bilden, den står i en backe men när jag rätade upp bilden så att fundamentet såg horisontellt ut blev huset och gräset så snett så att man nästan blev illamående.)

När jag gick på gymnasiet brukade vi kalla linjen Bygg och anläggning för Bygg utan anledning. Lite så känns även detta projekt. Jag är inte helt säker på att de kommer att bli färdiga med sin mur innan jag går på föräldraledighet om fem veckor men jag följer det med spänning tills dess.

Bloggtips

Superreligiös (som min syster Fisen verkar ha gått och blivit) är jag inte men jag tycker att det är ett ganska skojigt grepp att låta Jesus blogga...

Salt

Jag vet ju inte någonting om snö- och halkbekämpning. Därför kan jag tycka väldigt mycket. Idag tycker jag inte att de hade behövt saltas. Särskilt inte just när jag kom körande.

Jag förstod inte riktigt vad kollegan Rolf menade när han kallade bilen för Pricken i morse. Inte förrän jag kom ut och såg att hela nedre delen av bilen är vitprickig eftersom jag mötte saltbilen...

Förra veckans flygäventyr

Förra veckan flög vi till Umeå. Att flyga går aldrig som vi tänkt oss...
Inte heller den här gången.

Vi var i god tid på Ängelholm/Helsingborgs flygplats. Vi hade försökt checka in hemifrån men det funkade inte och vi hade en bilbarnstol som skulle med som bagage - då kan det vara bra att ha gott om tid. När det var tjugo minuter kvar tills planet skulle gå visade det sig att det plan vi skulle med inte kunde landa på grund av dimman i Ängelholm. Det låg och cirklade ovanför oss och skulle försöka igen. När avgångstiden var inne hade planet fortfarande inte landat och återvände till Stockholm. Vi snopna passagerare fick välja på att bli ombokade på ett plan från Sturup eller vänta och hoppas att nästa flyg kunde landa. Eftersom vi skulle vidare till Umeå valde vi att ta bussen till Sturup. Vi handlade lite färdkost för kompensationschecken vi fick av SAS.

Väl på Sturup checkade vi in. Vi åt lite lunch för nästa kompensationscheck och resten av resan gick utan några missöden. Vi landade i Ume vid fyratiden istället för halv ett.

Hemresan gick hur smidigt som helst. Men det räcker kanske att det krånglar ena vägen?

Hallå?!

På tåget hem tjuvlyssnade jag lite på min medpassagerares telefonsamtal. Av samtalet förstod jag att det var hans flickvän han talade med. Eller kanske inte.

När han förvissat sig om att hon ätit och frågat vad hon sysslar med får han troligtvis frågan varför han ringde eller om det var någonting särskilt han ville. ”Jag ville bara höra dig och förvissa mig om att du finns...” blev svaret.

Just då bröts samtalet.

Undrar lite om hon la på eller om täckningen försvann när vi åkte in i Rååådalen…

Mellan två vita

Får man önska sig någonting när ens bil står mellan två vita 242:or? Nähä.

Men den ser i alla fall väldigt ny och modern ut. Jag får väl nöja mig med det. Och glädja mig åt tanken att det man inte trodde var möjligt längre kan hända. I alla fall i Vallåkra.

Potatismos

Nej. Inte.

Någonstans måste man sätta gränsen. För vår del går det vid fryst potatismos. Finns det någonting som inte blir bra när man värmer det i mikron så är det just potatismos. Därför tror jag inte att detta kan bli bra och vill inte prova.

Punkt.

Vårtecken - bekräftelse

Jodå, visst var det en tussilago jag såg när jag körde hem. Idag när jag körde förbi hade antalet fördubblats.

Dessutom har jag fått detta bildbevis på att skumäggen finns i en affär nära Chlott i alla fall. Då borde det finnas även i en affär nära mig. Lycka!

Vårtecken

Igår såg jag en tussilago. Bara en enda. Lysande gul. När jag bara såg en började jag efter en stund tvivla, var det ett godispapper. Nej, jag är ganska säker på att det var en liten tussilago.

Idag är jag sugen på skumägg. De borde väl dyka upp i affärerna snart?

Möta döden vid ICA

Arkivlade lite dödakter. Kanske inte det mest upplyftande men men.

När jag står där och bläddrar går det inte att undvika att snegla lite på dödsorsakerna, det är ju trots allt i den rutan jag tittar för att se att de ligger sorterade på rätt år. Idag såg jag en liten 85-årig gubbe som dött utanför ICA i byn. På förmiddagen någon gång mellan 10 och 10.30.

Funderade lite på om det var ett bra eller ett dåligt ställe att dö på. Fördelen är att han inte behövde ligga död så länge innan någon hittade honom. En annan fördel är att han borde varit ganska pigg om han orkade gå till ICA. Nackdelen är att han inte hann äta lunchen han kanske hade handlat. Om han hann handla, det stod inte om han var på väg in eller hem.

Med livet som insats

Idag har det snöat i Lund. Då saltas det. Drivvis. Det gör snön till hal modd.

När det bara har frusit på och är glashal blankis på kullerstenen kastas det inte ut ett saltkorn. För då hade det gjort lite nytta.

Det hade varit bättre om de gjorde på ett annat vis. Plogade när det var snö och saltade när det var isgata.

Fast det hade inte varit lika spännande.

Oj, så förargligt.

Faan, tänkte jag när det här hände när jag lyfte ut matkassen ur bilen.

Jag undrar var kyrkoherden tänkte/sa när det här hände...

Kylslaget

Vi har haft det lite kyligt i huset. Vår luftvärmepump la av. Tydligen hade det läckt ut gas och köldmedium (inte konstigt att det blir kallt då ;) ). Den slutade fungera helt förra söndagen. Vi åkte till Berlin, till en varm lägenhet. Husvakterna vaktade även pannmannen. Pannmannen fick sig en utskällning när det inte var fixat på onsdagen. Det hjälpte inte, läget var oförändrat kallt när vi kom hem på lördagen. 11 °C, inte skönt någonstans. Vi eldade och köpte elelement och fick upp värmen lite i rummen vi vistas i mest.

I biosalongen däremot var det ohyggligt kallt. Så kallt att det inte gick att vara där. Vi fick damma av vår gamla tjock-tv för att se film på den. Så pyttig liten bild det är på en 20" tv när man är van att ha bild över en hel vägg. Vi trodde att vi kunde få igång videon men det lyckades vi inte med. Annars hade vi några klassiker som vi bara har på video och därför inte sett på väldigt länge. Nåväl, det fick bli en dvd istället, Morning glory. Harry Potter sjuan del två sparar vi tills det är tillräckligt varmt i biosalongen igen..

Ovanlig tid på rätt plats.

Lite spännande är det att vara på ställen vid en tidpunkt man inte brukar vara där.

Idag sitter jag och jobbar lite extra länge. Bara för att jag ska på bokcirkel i kväll och inte känner för att slå dank på stan när det snöar och är minusgrader.

Jag tillhör morgonjobbarna, brukar komma vid halv åtta sådär. Just nu är det bara kvällsjobbarna som är kvar. De som brukar komma några timmar senare än jag på morgonen.

Det är väldigt tyst och lugnt på kontoret. Precis som på morgonen innan alla trillar in vid åtta. Fast tvärt om.

Backen?

Sitter och förteckna Dalby församling. Jag är lite irriterad över deras val av fastighetsnamn. Jag vill uttala det rätt, förstå hur de tänkt (ja, försöka i alla fall) när de bestämde namnen. För det mesta brukar det framgå vad det är de syftar på eftersom kvarter ofta har sammanhängande namn. Bara blommor i trädgården, militärinspirerade eller yrken inom en kategori.

Den första kluriga fastigheten var Axeln. Kroppsdel eller fordonsdel? Sedan kom Bromsen (insekt?) som visade sig byta namn till Handbromsen lite längre fram. Jag slog fast att Axeln nog var en axel som en framaxel. Hjulet och Ratten gjorde mig bombsäker. Betoningen på Axeln var utredd.

Men fastigheten Backen? Jag har fortfarande ingen aning. Funderar på att åka på tjänsteutflykt till Dalby för att se om den ligger på en backe. Eller möjligtvis knacka på och fråga människorna som bor i husen vilken fastighetsbeteckning de har och se hur många som säger backen som höjden och hur många som säger backen som man lägger i när man inte vill framåt med bilen. Empirisk etnologisk undersökning på högsta nivå, bara för att jag ska slippa undra…

Ursäkta bloggtorkan...

Det har varit lite för tyst på bloggen. Jag har varit lite för trött. Min dator havererade lite när någon katt bet i sladden till laddaren (jag tror att hon gillar den pirriga känslan) så att den fick gå på batteri ett tag. Då snålade jag lite...

Jag är mer trött än jag varit på länge eftersom jag delat säng med en febrig liten snorbobb men jag har i alla fall fått (köpt) en ny sladd och har tre bildblogginlägg på lager. Bara sådär. Håll till godo!

Inte särskilt svårt

Vissa ord är så lätta att lösa. Som när man är både "frågan" och svaret :)

..och blomstren dö

Klart att de vill sälja ut de här trädörrarna innan det är för sent. Hur skulle det se ut med en massa vissna björkdörrar på lagret?

Rysk vår

Kan man sitt kyrilliska alfabet kan man lätt börja gråta när man ser den här annonsen. Att de använder Я istället för R och Ч istället för Y får man väl svälja. Men ett spegelvänt upp och nervänt Л (L) och ett demolerat Д (D) är väl ända att gå lite för långt?

Amerikabrev

Hag hittade ett lite roligt brev på svengelska i en av kyrkoböckerna. Det kom från en dam i Canada vars morföräldrar emigrerat i början av 1900-talet. Meningarna klingade lite gammalmodigt med lite udda ordföljder. Lite småcharmigt. Men det allra bästa var det avslutande stycket:

När jag var ogift önskade jag att resa till Sverige med mormor men hon var så rädd att hon skulle bli hemsjuk efter Sverige igen så vi for aldrig. Nu hoppas jag att jag må hemsöka när jag slutar arbeta.

Eftersom det är Landsarkivet som har kyrkoböckerna antar jag att det är oss hon kommer att hemsöka ;)

Ny frisör och ny frisyr

Jag gick och klippte mig i Lund istället för hos min vanliga frisör. Jag valde frisör av nostalgiskäl. När jag pluggade unnade jag mig en dyrare frisör bara för att deras schampo luktade så gott. De använde nog inte samma schampo längre för någon luktnostalgitripp blev det inte.

Det är lite spännande att gå och klippa sig hos någon ny. Fast just hår är ju ganska tacksamt, det växer ut igen om det skulle bli för hemskt. Att klippa sig i storstan kostar mer än att klippa sig på landet. Fast i priset ingick att få håret tvättat medan man låg i en massagestol. Det var värt en hel del. Och så fick jag en massa sprej och grejs i håret. Det brukar jag inte få hos min vanliga frisör eftersom hon vet att jag inte använder något sådant och att jag med största sannolikhet är på väg hem till en dusch för att bli av med allt småhår...

Jag fick en lite annan frisyr. Jag hann tänka Magica de Häx en gång under klippningens gång. Men det blev bra till slut. Och till sist visade frisören hur jag kunde busa till frisyren med att göra lite lockar med en plattång. De lockarna höll inte ens för en promenad från mitten av Lilla Fiskaregatan till Centralen. Men de var fina så länge de varade.

Ja, jag blev julfin i alla fall.

Tågresa

Igår fick jag ståplats på tåget till jobbet. Om det finns någon fördel med det är det att man kan stå och titta på sina medpassagerare. Alla är inte lika charmiga kvart i sju på morgonen...

När vi passerat Landskrona var det en hel del som hade somnat. Då kom jag att tänka på två små damer som busade en hel del på Hemmet jag sommarjobbade på i min ungdom. När någon av deras medpatienter låg och sov med öppen mun hällde de ner lite vatten i den öppna munnen. Det tog nästan livet av en del och jag har alltid tyckt att det var lite elakt. Fast igår när mina medpassagerare satt och sov förstod jag att man kunde bli frestad att göra just så. Tur för dem att de satt upp och att jag inte hade tillgång till något vatten.

Annat man kan roa sig med på tåget är att spela medpassagerarnas wordfeud. Det irriterande med det är att de alltid lägger fel ord. Kanske borde jag skaffa mig en egen smartphone.

Idag fick jag sittplats. Och läste min bok. Som vanligt.

Grå bil med fungerande radio

Vi har köpt en ny bil. Helt sprillans ny. Direkt från fabriken ny.

Jag har aldrig sett den i dagsljus. Men det blir nog bra. I mörkret är alla bilar grå och det sägs det att den här bilen också är. Även på dagen.

Imorgon ska jag köra bil till jobbet. Då tror jag att jag ska gå en liten lunchpromenad ut på parkeringen så att jag får se hur den där bilen ser ut. Jag tar med mig nyckeln, då kan jag låsa upp den och se vilken som är vår (det vill säga den som blinkar) ;)

Det roligaste med bilen är att den har registreringsnummer LOL. Och så har den såklart fungerande radio.

Den gamla bilen som vi bytt in var egentligen vår nya. Men den har inte gjort annat än krånglat det senaste halvåret och jag är trött på verkstaden jag är tvungen att lämna den till. Det kändes lite som att luras när vi hade den som inbyte även om vi inte fick så mycket för den. Jag vet ju att felmeddelandelampan har lyst och klagat på antisladdsystemet. Det kan ju vara bra att ha i vinter. Jag vet även att plippploppnyckeln är trasig, inte nog med att bilen säger plip-battery-spent när man använt den, den går dessutom sönder i sina beståndsdelar om man inte är varsam när man startar bilen med den... Det gör att jag lite tyst tänker mohahahaha. Fast jag vet ju att det egentligen är jag som blivit lurad, det är grunden i all handel med bilar...

Tidens streck

Min väckarklocka har flippat ut lite. Eller gått sönder lite grann. Alla digitala streck på minuternas tiotal utom det högra har försvunnit. Det gör att klockan alltid är mellan 10 och 19 minuter över. Utom när det är 20 och 50 tal, då är den halvt streck och en siffra.

Jag kan inte påstå att jag är helnöjd med det. Man får liksom vänta ut den. Tjugo minuter med helstreck och sedan får man se om det är streck uppe eller nere. Men det är inte alltid man har tid att vänta tjugo minuter för att få rätt tidsangivelse...

Kanske ska jag önska mig en ny i julklapp?

Förstår mig inte på det där med appar

En av mina fejjanvänners status idag:

Vill tipsa mina vänner om applikationen hitta iphone, (finns säkert för android med)som gör det enklare att hitta din telefon om den är tappad.. Många har återfunnit denna på detta sätt, nu vet även jag, som tursamt fick tillbaka min imorse..

Jag fattar ingenting. Men jag har ju ingen iphone. Kan man inte göra på det gamla hederliga sättet att ringa till den om man inte hittar den? Och, som min lunchdate Västmanländskan så klokt påpekade, är inte appen i telefonen, hur kan man då använda den när det är telefonen man tappat bort?

Ja, jag kommer nog att fortsätta ringa till telefonen om jag är av med den. Och ställa den traditionella frågan till mig själv "Var hade du den senast?"

Höstsemester

En av mina kollegor åker till Kanarieöarna imorgon, en annan till Madeira om en vecka. Det låter ganska skönt.

Idag la min kusin ut höstbilder från stranden i Tversted på fejjan. Då fick jag en sån där längtansklump i magen. Det är så fint med alla höstfärger och det grågrå havet.

Ja, jag inser att det är knäppt men jag hade nästan hellre åkt dit och blivit genomblåst vid Nordsjön än av milda atlantvindar...

(Fast om någon bjöd mig på en resa till en ö i Atlanten hade jag ju inte tackat nej ;) )

Ny ond tid

Bilen har varit inne på verkstaden ingen.

En lång historia om olika verkstäder, försäkringsbolag som tvingar mig att ta den verkstad jag helst av allt inte vill lämna in bilen på fler gånger och inte så lite ilska över hur korkade de är på den verkstaden.

Idag när jag var ute och körde insåg jag att de är genuint onda på den verkstaden. De hade programmerat om radion så att den är inställd på Radio Malmöhus istället för P1. Onda onda människor. (Radio Malmöhus funkar sådär bra eftersom den flippar över till Radio Kristianstad och jag blir helt knäpp i skallen när den byter kanal mitt i meningar)

Men inte nog med det, den ultimata onda handlingen visade sig när bilen klocka visade hel timme. Eftersom bilklockan förut gick två minuter före brukar jag sällan missa nyheterna även om jag lyssnar på något annat/sjunger psalmer/snackar med barnet i baksätet. Dessutom hinner jag med tåget eftersom jag i stressens minuter glömmer att klockan går fel. När jag startade radion idag hade jag missat hela nyhetssändningen, hann bara höra "det var allt från SMHI".

Hur ond får en verkstad bli? Om man nu måste ställa in tiden på bilradion igen efter att man meckat så kan man väl åtminstone ställa in den på rätt tid och inte tre minuter efter? Annars kvalar man in som mycket ond människa. Så det så.

Blodvite på morgonkvisten

Visst hade jag en minut över så att Robban kunde gå på toa innan jag stack till jobbet och jag kunde ligga och snusa lite på vår sovande dotter en minut till.

Vad jag inte räknade med var att rutorna på bilen skulle behöva skrapas.
Och att det skulle ta så lång tid att få bort imman på insidan av rutan.

Körde så fort jag kunde och fick till Ramlösa station.
När jag parkerar bilen kommer tåget.
Jag springer.
Ner för den helvetiska trappan.
Upp för nästa helvetiska trappa.*
När jag nästan är uppe på perrongen blåser tågvärden i visselpipan.
Fan, tänker jag.
Jag känner hur benen viker sig under mig när jag snubblar.
De där taktila plattorna som underlättar för blinda var den lilla tuvan som välte lasset.
Skrapar upp höger hand, slår vänster hand (men det går inte hål) och smäller i båda knäna.
Upp igen!
Kastar mig på tåget.
Andan i halsen.
Ont som bara den.
Blod!

Men jag hann.
Fast jag tycker fortfarande synd om mig själv.


*Jag hatar den som ritat de trapporna. Jag hatar även den som gjort formarna till betonggjutningen. De borde kölhalas. Eller ännu hellre: må de tvingas bo och verka i den nerkissade tunneln mellan trapporna så att de alltid tvingas gå upp för och ner för dessa trappor så fort de ska någonting. I evighet.