Jag bygger torn. Dottern ser till att de rasar. Antingen en bit i taget eller allt på en gång. Ibland tycker hon att något annat är roligare än att välta mammas torn. Som att äta dammråttor eller suga på duplogubbar. Jag kan inte klandra henne.
Då står det där. Tornet. Jag vet inte vad jag ska göra med det. Det känns lite fel att välta det själv. Det känns konstigt att plocka ner det bit för bit och bygga om det igen. Det är ju inte så att jag har haft en plan i mitt byggande.
Man kan ju på ett vuxet sätt "städa bort det", då får jag börja om igen när det är dags att leka nästa gång. Eller vänta ut dottern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar