Idag har jag klappat på den suraste katten i världen, Dorotea Delight. Jag kan förstå henne efter vad hon gått igenom de senaste dagarna. Det var vårt fel som åkte med henne till det hemska stället...
I måndags blev hon sjuk. Kräktes några gånger, blev väldigt slö och när jag kände på hennes mage var den hård som sten och hon gnydde. Vi åkte till djursjukhuset där de behöll henne. När de röntgade magen såg det konstigt ut. De opererade och när de öppnat henne såg de att det var en kvarglömd kompress sedan de opererade bort livmodern för fem år sedan (sic!). Kompressen hade gjort att tarmen vuxit ihop och de var tvungna att ta bort större delen av den. Det var rätt illa däran med katten ett tag och både jag och Robban gav upp hoppet. Men Dorotea piggnade till och idag var vi inne och hälsade på henne. Hon glodde mest in i väggen. Sedan satte hon sig på våra jackor och kissade. Hon var riktigt sur. Och det är väldigt svårt att förklara orsak och verkan för en katt...
Men vi är väldigt glada att hon finns och kan vara sur.
5 kommentarer:
:-))) !!!
Åh så skönt med ett lyckligt slut! Klappa Doran lite extra från mig när hon får komma hem.
Surhet är helt klart de bästa av tecken :)
Åh, vilken tur att du fortfarande har en sur katt!
Ja, vi är som sagt mycket glada. Förhoppningsvis får hon komma hem imorgon (lördag) och det berodde inte på att hon kissat på personalen. Mot dem har hon varit hur trevlig och gosig som helst...
Skicka en kommentar