Alltings förgänglighet

Jag har sorterat personakter för avlidna och dödförklarade (A IV d) i dagarna två. De låg i personnummerordning istället för sorterade på dödsåret. Sju kartonger. De sex första var väl ok. Då dog de flesta av vanliga dödsorsaker som ålderdom, hjärtinfarkt, lunginflammation... Men den sista kartongen var inte alls skoj eftersom de yngsta personakterna låg där. Jag försökte låta bli att läsa dödsorsaken men det är svårt när den står bredvid året (som jag ju sorterade efter). Trafikolyckor som beskrivs alldeles för ingående, barn som dött på förlossningen, självmord.

Så i denna varma sommardag har jag suttit på mitt kontor och funderat över livets förgänglighet.

När jag sedan försökte åka hem med Skånetrafiken tänkte jag på dödsorsaker på ett helt annat sätt...

Vad ska vi äta idag?

Idag när Robban frågar vad vi ska äta tänker jag föreslå Skinkägg i gelé, ett recepttips från Den Bruna maten.

Det ser vidrigt ut på receptkortet och när gänget Bruun tillagat det ser det om möjligt ännu vidrigare ut. Jag tror inte att jag hade kunnat äta det.

När R sett det kommer han nog inte be mig välja mat på ett bra tag...

Bröllopet

Ni kan vara helt lugna. Jag tittade på bröllopet i gott sällskap med bland annat en expertkommentator i stolen bredvid mig.

Och rosa prinsesstårta blev det också minsann.

Lyssnar och lär?

Förutom att jag har läst i kyrkböckerna har jag även tjuvlyssnat på våra två 17-åriga sommarjobbare. Det är så mycket man inte vet och inte ens har tänkt på att man borde kolla. Men det är ju bevisat att man vet mest och bäst vid 17 1/2 års ålder så det är väl bara att försöka suga i sig så mycket som möjligt...

Igår ägnade de dagen åt huvudräkning, de började med att säga ett tal som de sedan dubblade tills de tappade räkningen någonstans på sjuttioåttamiljonerfemhundrasextiotretusenetthundrafjorton. Jag tänker Orka!

Idag har de diskuterat barnprogram (jag kände mig lite gammal), hur lång tid man duschar (insåg att jag inte har den blekaste aning om hur länge jag står i duschen men kan meddela att åtta minuter är normaltiden får sjuttonåringar) och sjungit Stand by me med basgång. Det har även förekommit lite musiktävling och citat ur amerikanska filmer.

Vi har även förstått att det arbete man kan göra liggande, ska göras liggande. När man flyttar böcker på nedersta hyllan är det tydligen liggande ställning som är att föredra. Det ser lite lustigt ut när det sticker ut två par fötter mellan hyllorna.

Ibland har vi andra haft svårt att hålla oss för skratt...

Dagens namntips - Pörly

Idag har det lästs lite extra noga i kyrkoböckerna under arbetets gång. Många bra och fina namn finns att hitta i denna guldgruva. Ottilia, Potensia, Lahulda... (ja, koncentrationen var på flicknamn till Grynet på ön).

Dagens namntips är Pörly. Det visade sig att den Pörly vi hittade i dopboken från Långaryd senare bytt stavning till den mer vanliga, Pearly. Lite mesigt... Enligt scb finns det fem personer som heter Pearly varav en kallas för det. Ingen stavar det med ö.

Dagens stora händelse

Idag blev jag faster till en liten liten flicka.

Det blir nog snart en sväng till Gotland för jag är lite nyfiken på vad det kan vara för ett litet gryn.

Bokmärken

Det dräller egentligen av bokmärken här hemma hos mig. Ändå finns det inget just när jag behöver det. Då får Lindexkvitton och inaktuella postitlappar ställa upp.

Just nu läser jag en deckare och bestämde mig för att faktiskt leta upp ett bokmärke och byta ut kvittot. Kanske för att jag är pendlarkompis med landsarkivets bibliotekarie och vill göra ett gott intryck så här i början. Det enda bokmärke jag hittade var ett med Carl Jonas Love Almqvist på och ett citat som slutar med orden Det går an (från boken med samma titel). Men jag vet inte om det är rätt valt bokmärke till en deckare...

Verktygens flykt

När jag flyttat hemifrån (och insåg att jag bara kunde verktygens namn på danska vilket försvårade lite när man skulle låna från sina korridorskompisar) fick jag en välutrustad verktygslåda i julklapp. Den står i förrådet på bottenvåningen i vårt hus. Verktygslådan alltså. På något mystiskt sätt har verktygen flyttat ner i verkstaden i källaren. Kvar finns en tandborste, en liten skiftnyckel, en påse med insexsnycklar, lite udda skruvar och väldigt många beslag från IKEA. Hammaren som är husets bästa har tydligen flyttat. Skruvmejslarna är försvunna. Inte ens bitssatsen till den lilla skruvdragaren är kvar. Som tur är har jag en reservhammare som aldrig kommer att hamna i den manliga källaren eftersom den är väldigt blommig (bröllopspresent som jag kan tacka Ulk och Kristina för).

Nästa gång jag är på ett byggvaruhus ska jag komplettera min verktygslåda. Och det ska målas blommor på varenda grej. Var så säkra. För jag tycker att det är smidigt att ha verktyg till hands när man behöver fixa någonting i själva bostadsdelen av huset utan att man ska behöva gå ner i källaren och leta.

Vernissage

Jag skulle kunna skriva någonting om vernissagen (eller utställningsöppnandet) jag var på igår. Men det blir väldigt svårt utan att en stor mängd skadeglädje lyser igenom. När man får kommentaren "Du ska vara väldigt glad att du har sluppit ha någonting med detta att göra..." från en politiker som aldrig skulle få för sig att lägga till ett "jävligt" trots att det nog var befogat, så är just skadeglad det enda jag kan vara.

Vernissagen var trevlig, ca 80 personer var där och eftersom det var i Klippan kände jag ju en hel del. Snittarna var goda. Alla inblandade höll god min och jag tyckte att de klarade situationen rätt bra. Men jag kommer inte att rekommendera utställningen till någon. Tyvärr, det hade kunnat vara riktigt bra.

Tjänsteuppdraget blev också utfört, frågan om pavilerna är gallrade är utredd. Det är de, tyvärr. Tips: försök inte ställa den frågan till någon annan än anställda inom kyrkan eller arkivarier, det resulterar bara i konstiga ansiktsuttryck.

Morgonkonsert

Varje morgon vid femtiden vaknar jag tvärt
och går ut ur min stuga så glad och alert
Jag försäkrar det lilla besvärt är det värt
att få lyssna till foglarnas morgonkonsert.

Det skulle kunna vara så, men det är det inte. Jag vill faktiskt inte vakna klockan fem på lördagar, jag vill sova minst till klockan nio. Men det är tydligen inte så jag fungerar. Jag vaknar klockan fem, försöker somna om, känner mig hungrig och åtgärdar det med en förstafrukost samtidig som jag skriver ett blogginlägg.

Nu ska jag nog återvända till sängen, lyssna på den fantastiska morgonkonserten med koltrastar, duvor, en skatan och ibland en gök som sjunger utanför fönstret och förhoppningsvis somna om... Kanske ska jag vara glad att jag får uppleva den varje helgmorgon, det är trots allt något speciellt med all fågelsång!

På landet

En traktor som bakgrundsbild på mobilen - det hade den tonårsfjunige killen som satt bredvid mig på pågatåget sista biten hem idag. Då funderade jag starkt på att flytta till sta'n igen. Som tur var skulle han ännu längre ut på landet än jag...

Muggdilemma

På mitt nya jobb är det egen mugg som gäller eller skämmas lite och dricka ur gästkopparna som alltid är slut vid eftermiddagskaffet så att man får diska.

Jag inventerade lite i muggskåpet hemma och vaskade fram fyra starka kandidater.

1. Den blå muggen har jag fått som grattis-till-ditt-nya-jobb-present för sju år sedan när jag började på Stadsarkivet i Helsingborg. Den är alltså van jobbkaffemugg och har klarat uppgiften med bravur tidigare.
   
   
2. Den smalare muggen med ett R och lite mintgrönt på är den fulaste muggen jag har. Jag frågade lite försynt häromdagen på jobbet om det var "fulaste muggen du har hemma" som gällde och fick en ganska ilsken blick... Men när man tittar på de andras muggar känns det faktiskt inte som en helt obefogad fråga. I så fall är det den muggen som får följa med. Den största nackdelen med den är att den inte är god att dricka ur. Det är kanske anledning nog att inte välja den...
   
   
3. Muggen längst till vänster är en reklammugg för Propavan - sömn utan beroende. Vissa dagar är det en slogan som kan stämma även på jobb. På så sätt är ju den lite skoj.
   
   
4. Muggen längst till höger är inköpt på GES*-konsert 1995. Det är en liten jävel på andra sidan muggen. Väldigt fin, med guld runt bokstäverna (det syns inte så bra på bilden). Nostalgi, nostalgi. Nästan synd att ta med den till jobbet. Dels för att jag känner mig tvungen att sjunga låten varje gång jag ser muggen, dels för att det kanske inte är det budskapet jag helst vill förknippas med... *Glenmark, Eriksson och Strömstedt

Jag har två andra alternativ också: Muggen jag hade på bibblan i Klippan. Det är en mugg utan öra eftersom det alltid var så rysligt kallt att man behövde värma fingrarna. Så kallt är det inte på mitt nya jobb, inte än i alla fall... Och min dubblettmugg med Lilla My.

Ja, det är sannerligen ett svårt och viktigt beslut. All hjälp tas emot med tacksamhet!

Frisk och retlig

För er som undrar hur det är med Dorotea kan jag tala om att hon nog kan betraktas som ganska frisk.

Idag har hon drivit mig till vansinne under den timme jag varit vaken.

Helst av allt vill hon gå ut. det kan jag ju förstå men då vill jag vara ute samtidigt och det var inte min plan på morgonkvisten. Jag tror att en trattkatt lätt kan fastna i buskar eller bli retad av andra katter och därför behöver allt moralisk stöd en matte kan ge.

Jag ville hellre äta en förstafrukost i soffan. Två rostemackor och Oboy. Eftersom Dorotea nog är trött på sin dietmat ville hon gärna dela med mig. Men ordinationen är den inte så fiberrika dietmaten för att magen ska kunna smälta det, inte ostmacka. Inte heller krukväxter eller gräs som en viss katt slukar i sig så fort hon får chansen. Nåväl, det är i vilket fall som helst ganska jobbigt att äta mackor med en katt i knät som försöker få en smakbit. Tidigare har hon aldrig brytt sig om "människomat" bortsett från räkor så det är en ny upplevelse att ha en tiggande katt så fort man närmar sig köket...

Sen var hon på sitt vanliga vis i vägen när jag surfade. Ingen plats är bättre att ligga på än tangentbordet.

Nu har hon övergått till att vakta trösklar och ligga och stirra på mig omväxlande.

Gnissel

Igår hängde jag lite i det nedersta magasinet i arkivet. Källare, nästan ingen som kommer dit och utan fönster. Kändes lite som på mitt gamla jobb. När jag stått där en stund började det gnissla. Jag rörde ingenting, stod bara i gången i mitten av arkivet med ett litet rullbord. Jag hörde att de andra skrotade rundor i arkivet ovanför och körde hyllor hit och dit. Kanske var det det som lät? Nej. Gnisslet kom från någonstans i närheten. Jag gick ut ur arkivet för att höra om det kom därifrån, då försvann ljudet. Tillbaka in i arkivet kom det igen.

Jag började så smått undra om det kanske spökade bland domböckerna, osaliga andar som blivit felaktigt dömda som gnisslade ut sin ilska. Ljudet började så smått gå mig på nerverna och jag trodde att jag höll på att bli lite lite galen.

Ulf kom förbi. Jag frågar honom, tänkte jag, det får bära eller brista. Är det jag som är knäpp kommer det ju att avslöjas i vilket fall som helst... Ulf stängde av motorn som driver hyllorna och gör att det är lättare att flytta dem (utan motorhjälp visade det sig vara väääldigt tungt). Gnisslet upphörde.

Jag är lättad över två saker:
1. Att jag inte är galen.
2. Att det inte spökar mitt på dagen i källararkivet.

Kräkeltjuv

I förbifarten läste jag en rubrik i Sydsvenskan om att åtal väckts mot kräkeltjuven.

Kräkeltjuv - vilket fult men härligt ord! Som gjort för att använda som förolämpning.

Trädgård

Idag skiner solen. Då är det skönt att ha en trädgård som man kan gå ut och slappa i. Om det inte var så att jag hade en liten Luther sittande på axeln som sa att jag borde klippa gräset. Därför stannar jag inne med trattkatten istället och lagar lite mat till mig själv.

Sedan har klockan blivit åtta och då har alla barnen i kvarteret gått och lagt sig och jag vill inte vara grannen som stör deras sömn med att klippa gräs. Visserligen låter inte elgräsklipparen sådär hemskt som motorgräsklippare gör men ändå.

Jag borde verkligen ta tag i våra trädgårdsplaner, förminska gräsmattan, göra trädgården mer insynsskyddad och strunta i Luther och förbipasserande som tittar långt efter mina maskrosor. Jag har en idé om hur jag vill ha det, ska bara pränta ner det på papper. Och kanske läsa på lite i Kerstin Engstrands bok Latmansträdgården. Sen är det bara att sätta igång!

Nästa steg i utvecklingen

Kyrkoböckerna (och resten av kyrkoarkivshandlingarna) som jag förtecknar ska skickas till scanning med tiden och bli finfina bilder som man kan se på SVAR.

Idag kom vi på nästa steg i scanningutvecklingen. Skiktscanning. Man lägger in hela boken i scanningapparaten och så scannar den varje sida utan att man behöver bläddra. Jättebra.

Min kollega tyckte att jag skulle ringa och tipsa Riksarkivets scanningavdelning MKC (Media Konverterings Centrum) om den ypperligt goda idén. Det tänker jag inte göra förrän min provanställning övergått i tillsvidaretjänst...

Dessutom tycker jag att bildfångst är ett mycket finare ord än scanning. Skiktbildfångare kommer jag föreslå att undermaskinen ska kallas.